Ännu mer flosker

Vi är ett band som har tillkommit under lite mer än ett års tid. Vi sticker ut på den svenska musikscenen, dels med vårt sound, våra låtar men framförallt genom vårt förhållningssätt till musik. 
Vi spelar tillsammans och vill någon spela med så blir vi bara glada. Vi spelar in live, även leadsång, och på vår senaste ep så spelade vi in allt direkt på band, med få redigerings möjligheter. Vi vill sprida glädje med vår musik och vi vill också sprida den mänskliga faktorn vilket saknas inom dagens populärmusik.

Jaha ja. ska vi dissekera dessa floskler. Ett band som funnits i ett år är ovanligt att de slår igenom. Det tar ganska många år för att få ringarna att spridas. Okey Rage Against The Machine slog igenom på ett år men då hade de tur att ha med sin låt med i Matrix. Så ett år är kort, såvida inte bandmedlemmarna har spelat i flera band tidigare och vet exakt vart de ska.

Det här är vad som står i alla mail. Vi sticker ut, vi är så jäkla unika. Sen när man hör det hela så är det precis som allt annat, ofta precis som allt annat fast hundra gånger sämre.

Förhållningssättet till musiken? Här är det att de tycker live är bättre. Hatar artister som tror de är mer än någon annan artist. Jazz och Blues töntarna brukar vara så. De tror de är finare än de andra artisterna. Sanningen är att ingen jävel vill lyssna på deras gitarrunk eller totalt omotiverade skit låtar. Visar du inte upp siffror så är det nog för att du är skit inget annat. Det har inget med förhållningssätt så vida det är en slags Dogma regler. Att spela in direkt på band för att inte redigera. Oj oj vad unikt. Idag kan man redigera mycket lättare, ja. Att inte utnyttja det faktumet är bara förkastligt. Ni får inte bättre produkter för det. Repar man så kan man spela in snabbare, repar man inte får man redigera mera. Frågan om det blir bättre eller sämre? Teddybears STHLM blev klart bättre när de gjorde allt i studion vilket Rock'n roll highschool är. Skulle Beatles blivit bättre om de kunnat redigera mer? Svårt att säga. Det man vet är att Beatles skulle inte har förkastat det utan utnyttjat faktumet med nya möjligheter.

Att det skulle saknas mänsklig faktor i populärmusiken idag är rent strunt. Visst sitter man och lyssnar på melodifestivalen saknas allt, takt ton och kunskap. Men det är ett TV format och har ingen verklighet. skulle Robyn inte ha mänsklig faktor för att hon jobbar med robotar och syntar. I det här fallet har hon mer mänsklig faktor än det här bandet.

Så hur var det då när vi lyssnade. Jo det lät som allt annat. Såg precis ut som du tror skäggiga hipster typer som skulle vara så jäkla indie. Inte var låtarna bättre heller. Det roliga är att det unika bandet som går sin egen väg sen väljer det mest kommersiella fällan av alla.

Flera stilar

I've made music in many styles. I have about 100 songs in Soundcloud and even more on cassette tapes. I look for an A&R for a long term cooperation.

Jo men tjena. 100 låtar på soundcloud och ännu mer på kassett.  Det är ju inte kvantiteten som räknas. har du 100 skitlåtar så gör det ingen glad. Inte heller om du har 1000 skitlåtar. Men att ha 5 klockrena hits är något man vill ha. Sånt här får man rätt mycket av och det är alltid så att man aldrig får lyssna på de där 100 låtarna, som om man nu skulle vilja det?

Nej är bara ett nej

Ett nej är bara ett nej. Det tar tid att få folk att gilla dig, ännu längre tid att respektera dig. Se bara vad de tyckte om Alice Cooper i början. Frank Zappa signerade dem för att INGEN gillade dem.

Motörhead var the worlds lousest band. Kanske också ett one hit wonder ( har aldrig hört något annat än Ace of Spades från dem på radion). Jag har vart på möten där de klassades ut redan 1995 som ett gubb-band på vägg utför. Ändå när Lemmy dör är det med stora rubriker, klart inte något gammalt gubb-band.

Beatles var fel de var fyra och inte tre enligt skivbolaget. Listan kan göras oändlig.

I vissa kretsar är man något i andra är man inget. Jag är lika fascinerad över hur artister idag tittar med stora ögon när jag säger att jag har träffat Millencolin. För mig så är de klasskompisar som hade ett band som gick hyfsat. Samtidigt så upplever jag utomlands hur mycket de har påverkat musiker världen runt. Samtidigt som de negligeras i svensk musikbransch inför sina insatser.

Så ett nej behöver bara vara en person som inte fattar galoppen. Då får man gå vidare till de som fattar galoppen inte hänga upp sig vid de andra idioterna.

Jag kan gladligen säga att jag inte fattade galoppen för Håkan Hellström, Creed, Puddle of Mudd, Markoolio och förra veckan fick ett band som jag sagt nej åt två gånger kontrakt med en major. Kanske hade jag fel där också. Jag har också haft rätt så det jämnar ut sig sa han som sket på sig och satte sig på cykelsadeln.

Floskler

Jag är sångerska. Jag är ursprungligen från Strömstad men flyttade till Stockholm för 5 år sedan med siktet att bli artist. 
Detta är första gången jag presenterar mig och mina låtar för ett bolag då jag istället har jobbat på att utveckla min musikalitet genom att skriva material och spela in, men nu är jag redo för nästa steg. Jag är helt övertygad om att jag har potentialen till att bli en internationell artist om jag omger mig med bra människor som tror på mig och det jag gör. 
De två låtarna ni kan lyssna på via länken ovan har jag skrivit själv och fler finns på lager. Har varit med i Svensktoppen Nästa. Har ett färdigt album redo att släppas under våren. Jag ses gärna på ett möte och presenterar mig mer ingående. Hur ser nästa vecka ut för er del?

Det här brevet är sånt vi får in flera av i veckan. Det innehåller så mycket saker som man inte vill se i ett brev. Först att man flyttar till Stockholm för att få en karriär lär nog vara bland det sämsta man kan göra. Mycket av Sveriges musikliv och chanser finns ute i landet. Stockholm är nog det sämsta område man kan tänka sig. Ska man till en storstad så ta London, Los Angels eller New York. Att satsa seriöst idag är inte att flytta till en storstad, utan att börja jobba direkt. Storstaden kommer när det blir praktiskt för att man har för många uppdrag, ibland behövs den inte alls.

Sen att inte presentera sin musik på 5 år...troligtvis mer eftersom man gjorde nog musik innan. Ska man ha en chans lär man presentera musik hela tiden för att kunna utveckla musiken. Man lär sig av sina misstag. Här sitter man och harvar och sen plötsligen ska man presentera allt. Mycket troligt att man helt enkelt utvecklats åt fel håll eller det man gjort är föråldrat.

Bli internationell artist om man omger sig med rätt folk? Nja det handlar om att samarbeta med mängder med olika personer, utsätta sig för olika situationer som ger chanser. Här verkar det mer som hon inte vågar göra sådana chanser utan när hon är redo, ja då är världen redo. Sen när det kommer till sångerskor är det allt för vanligt att de är gifta med bolagschefen. Det är helt enkelt väldigt kostsamt att ta fram och tar väldigt lång tid. Om man nu ska ta en sångerska som inte är ingift så ta Zara Larsson. Se dock hur lång tid hon har jobbat för att komma  dit där hon är. Vi såg ju ett tv program om henne för just 5 år sedan och redan då hade man jobbat med henne ett par år.Redan där utsatte hon sig för chanser.

Svensktoppen Nästa ger mig rysningar. Om man ska bli internationell artist ska man inte ha med den pajas tävlingen att göra. Där utvecklas melodifestival artister som knappt kommer utanför kommungränsen. Ett starkt bevis att man inte har det som krävs för att bli internationell artist.

Det där albumet är ju också ett aber. Risken att att det ska passa in hos oss är otroligt liten. Du har suttit och jobbat fram något och nu ska det bara passas in. Lite som att få in en fyrkantig kloss i ett runt hål. det man kommer råka ut för här är att artisten kommer bli sur när man monterar ned albumet och tar delar och att det faktiskt inte kommer ut på det sättet hon hade tänkt sig.

Sist ta ett möte, nej nej nej. Inte förrän man är riktigt intresserad tar man möte. Sitta på ett möte och lyssna på floskler om vad artisten tro att den behöver eller ska göra kommer inte ge mig mycket. Ännu värre att man ska lyssna på en massa som den inte vågar skicka. Nej sånt utsätter man sig inte för.

Så hur lät låtarna? Jo som vi trodde en sämre variant av Carola.

Artister och välgörenhet

Lite tröttsamt är det med artister som ska typ lansera saker för något välgörenhetsprojekt. I många av fallen känns det som att artisten tjänar mer och ska synas mer än välgörenheten.

Såg någon artist som åkte ut till flyktingförläggningarna och spelade gratis och hälsade flyktingar välkomna. Det är en bra sak. Det rapporterades också inte utav artisten utan av media i sig självt som hörde om händelsen. Det är bra marknadsföring.

Hade artisten gjort det fel hade det gått ut feta pressreleaser om att artisten gjorde det och hur god artisten var och hade på sina affischer att artisten spelade för flyktingar.  Det är mer smaklöst.

Visst det är väl okey att arbeta med hjärtefrågor. Det måste vara långsiktigt och inte bara för att lansera det senaste verket som artisten har gjort.

Först...

Innan du får en Grammis måste du släppa en låt. Innan du spelar in en låt måste du skriva en. Du måste få en hit för att få samma privilegier som en artist som har en hit.
De flesta verkar mer planera kläderna inför Grammisgalan. Vilken producent de ska ha till den oskrivna låten och hur de ska spendera pengarna på hitten som kommer.

Idol juryn

Det verkar vara en trend att faktiskt sätta in riktigt folk från branschen i Idol juryn. Förr var det människor ingen jävel i branschen kände till. Eller folk som har totalt misslyckats och på något sätt (sängvägen?) tagit sig dit.

Den nya juryn är lite intressantare, de tillhör branschen. Okey Fredrik Kempe tillhör B-teamet, det är en sån där snäll kille som ingen tar på allvar. Nikki Amini är dock väldigt vass. Hon har väl inte vart på A&R sidan men hon kan marknadsföring. Quincy Jones III har funnit i branschen men är inte så framträdande. Men klart bättre än Baggarna.

Fast det är kul hur media presenterar saker för att det ska bli känt. Både Quincy och Nikki får saker påklistrade Tex Quincy har jobbat med  Lionel Richie och Tupac. Stämmer nog frågan är vad han gjorde? Inte tog han fram Lionel Richie knappast Tupac heller. Knappst att han ens var en viktig kugge. Nikki samma sak Justin Bieber, Talyor Swift, Avicci, Rihanna. Knappast att hon har haft någon större effekt i dessa karriärer heller. Det är klart jobbar man på Universal och Warner har de dessa artister. Fast du är bara en kugge. Bara för att man har jobbat åt en artist behövs det inte betyda ett skit, du solar dig glansen.

För om det är så, ja då har jag jobbat med Metallica, Kiss, Dolly Parton, Danzig, Misfits, Ramones, Markoolio, Millencollin, REM, Tina Turner, AC/DC, Sven-Ingvars, ZZ-top, Jerry Willams, Rammstein, Iron Maiden, Rush, Beyonce, Lady Gaga, Bad Religon, Pet Shop Boys, Eminem, Madonna listan kan göras hur lång som helst. Frågan är vad gjorde jag?

Sweden Live rapport

Var nere i Malmö på Sweden Live. Kul arrangemang, trevlig tillställning och bra ordnat. Men det gav en hel del frågor som jag egentligen inte fick svar på. Bara på vägen dit ned när jag satta i några telekonferenser så fick jag reda på tre nya bokningsbolag som öppnats. Bara på den här veckan har jag fått in 6 nya aktörer och ingen av dem var på Sweden Live.

Kändes också som de stora aktörerna var väldigt trötta. Samtidigt som i flera konversationer de öppet erkände att de tog överpriser i många fall. Troligtvis dessa överpriser som gjorde att att det var så mycket kommuner och statliga organ där?

Känns som det är nya aktörer som tar över marknaden och sätter klubbgig som är eftertraktade av artister. Det kändes som läget var rätt tryckt och att det är något nytt som är på väg in.

Artisterna var också något som gjorde mig konfunderad. Dels tyckte jag synd om dem att bara presentera sig på 10 min vilket gjorde att de hann en eller två låtar. Dessutom göra det inför en otroligt oengagerad publik. Men det som stod ut var en stark överrepresentation av gårdagens artister. Jag jobbar med Kristoffer Åström för över 10 år sedan, redan då ansågs han ha gjort sitt. Ida Redig, känns också ganska förlegat. Att gräva upp och släpa upp Blacknuss gjorde inte saken bättre.

De nya var inte heller så kul. Många av dem skulle inte ens klara av gränsen för att ta sig in på de små scenerna på Live at Heart. Jag trodde att det inte var att de sökte men när jag såg namnen kände jag igen dem och kom ihåg att de inte höll kvalitén att komma in.

Med tanke på vad jag vilka artister som de här 6 nya har kontrakterat så var Sweden Lives lineup otroligt långt efter både i kvalité och färskhet. De stora bolagen måste nog skärpa till sig om de inte ska bli omkörda av en hel del nytt.

Sedan vart är den internationella sakerna? Visst det är en svensk angelägenhet. Det kändes att de flesta inte kunde nå utanför kommungränsen. Vart var de nya klubbarna?

Jämställt i musikindustrin? Hycklande feministen och hycklande feministmannen.

Hur står det till med jämställdheten i musikindustrin? Eller rättare sagt viljan att det ska bli jämställt? Tydligen ska jämställdheten bara speglas på scenen inte så mycket bakom scenen. Om den ska speglas bakom scenen ja då är det i de kreativa bitarna, nästan aldrig i maktcentret.

Jag jobbar på Musichelp som är det enda svenska independent musikbolaget som har en kvinnlig VD. Jo ni läste rätt vi är ensamma. Det kom fram på SOM:s årsmöte där en grupp gjorde en kartläggning över kvinnor i VD poster inom musikbranschen (bara på musikbolag, live bolagen var inte medräknade). Jag tyckte det var konstigt också då jag känner flera kvinnor som driver musikbolag som Vera Vinter (Bjärka Produktions), Åsa Carild (Exergy), Eva Karman (Smilodon). De räknades inte för att de inte hade en omsättning över en viss gräns.

Så 12% av alla bolagen i Sverige hade kvinnliga VD:ar. Vilket senare visade sig vara att 6 % är ungefär en person. Så det finns två kvinnliga VD:s i tillräckligt stora bolag. Ulrika Holmberg på Musichelp och Maria Molin på Lionheart. En på Independent sidan och en på major sidan.

Nu var inte rapporten klar så det kan ju dyka upp någon till, troligtvis inte för jag har inte själv hittat någon. Jag tror rapporten släpps nu någon gång i vår.

Idag läste jag en debatt av Amanda Schulin på Aftonbladet läs den här. Jag citerar lite här "Gott folk. Låt mig presentera: den hycklande feministmannen.

Varför är beskrivningarna ovan skolboksexempel på den hycklande feministmannen? För att villkoret för hans feministiska uppfattning är att hans plats i världen aldrig är hotad. Förutsättningen för hans kritik mot rådande maktförhållanden är att hans egen makt inte komprimeras.

Den hycklande feministmannen skulle aldrig någonsin ta ett steg åt sidan för att släppa fram en kvinna. Aldrig kompromissa med sin egen framgång eller sitt eget talarutrymme. Han tycker kanske att män i allmänhet bör göra det, bara inte han. För han kan ju göra så mycket bra för jämställdhetskampen med den där makten."

Vilket är rätt spot on i musikbranschen. Jag kan räkna upp otaliga exempel där de har anställt nya framåt kvinnor i olika positioner men där det sitter en gammal gubbe kvar (som ibland till och med har gått förbi pensionsåldern men vägrar släppa taget) som VD. Skulle undersökningen också ha kollat hur många kvinnor som är precis under i beslutsfattandet skulle man ha hittat rätt många. Sen i musikindustrin har vi också lyckats ta fram den hycklande feministen som går hand i hand med  hycklande feministmannen.

Eftersom vi är så ensamma med att ha en kvinnlig VD så borde vi få en helevetes massa talaruppdrag och sitta med i paneler, speciellt om ämnet. Nix det är nada. På dessa platser sitter det en massa feminister som inte har någon maktposition och inte vill släppa  den platsen de har för någon sak i världen. 

Jag var på Folk at Heart då hade de där en debatt om "Varför finns det så många killband? -Jämställdhet på musikscenen. Jämställdhetsarbete på och kring musikscenen. Kort föredrag om musiklivet och Nätverket 50/50, följs av gemensamma diskussioner kring jämställdhet i musiklivet i Sverige, utmaningar och positiva exempel." kan man läsa i programmet.

Här kommer det roliga Folk at Heart sponsras av Live at Heart. För ett år sedan så fick vi erbjudandet att köpa in oss i Live at Heart och med det också fick en plats i styrelsen. Som vanligt gick förfrågan till mig eftersom jag är den som syns i Musichelp och oftast sitter i paneler och föreläser. Jag föreslog snabbt att visst vi köper in oss men bara om ni tar Ulrika Holmberg vår VD i styrelsen eftersom det är hon som tar våra större beslut och har en bra koll på styrelseuppdrag då hon har suttit i flera styrelser genom åren. Det blev så, Ulrika är med i styrelsen i Live at Heart vilket gör festivalen den enda som har en kvinnlig styrelseledamot med bakgrund i musikbolagen.

Vad borde vara logiskt att ta in om man nu har en sån här jämställdhetsdebatt på Folk at Heart? Jo sin sponsors egna styrelsemedlem som är kvinna? Nej inte ens frågan kom. Inte vill nätverket 50/50 att det ska komma in en annan kvinna? Eller lyfta fram ett bra exempel, nej det skulle hota deras position och retorik! Rent krasst borde de väl ha kollat lite närmare på de bolag som är nära festivalen och kolla efter exempel? Trots allt det är Ulrika som i slutändan väljer om det är killband eller tjejband som kommer framåt. För vad spelar det för roll att skapa 1000 "tjejband" om alla är så dåliga att de inte tar sig någonstans. En jäkla björntjänst. Dessutom är jag allergisk mot benämningen tjejband och killband. Det är band med kvinnliga eller manliga utövare. Vårt jobb är att se potentialen hos banden oavsett kön eller sammansättning.

Det här upprepar sig om och om igen. Jag har gång på gång föreslagit Ulrika som deltagare i paneldebatter. 50/50 slingrar sig alltid och vill gärna inte ha med en kvinna med andra åsikter än de själva. Jag har vart på Musikens makt en festival i Luleå som hanterar dessa problem. Har vi någonsin fått en inbjudan, nej, inte ens ett intresse. Var upp till Popkollo, nej de var inte intresserade för hon hade ingen produktions funktion. När gubbväldet SKAP gjorde en feministgala på Mosebacke var det viktigare och sitta och gulla med kändisarna Robyn och Lina Thomsgård än att ta in riktigt folk från branschen. När de hade en mentorskaps kurs för kvinnor i branschen var inte Ulrika intressant som mentor för hon var för högt upp. När det fanns en ledarskapsutbildning för bara kvinnor, kom hon inte med för de såg till att lägga saker så hon inte skulle komma loss ( hur dum får man vara att lägga första kurstillfället under världens viktigaste musikmässa SXSW). Jag kan radda upp säkert tio mer exempel. Feministerna i branschen vill inte släppa sina platser på scenen för en annan kvinna som kan hota deras ställning. Punkt slut.

Det sak också sägas att Ulrika inte ens gillar att står på scenen. Speciellt om det är för att hon är kvinna. Hon vill stå på scenen för att hon har gjort något bra inte för sitt kön. Att det är jag som syns är inte heller så konstigt. Jag har gått två TV utbildningar inkluderade med presentationsteknik. Jag har fått fem superkurser inom SFbio med presentationsteknik. När Ulrika blev VD på Musichelp för två år sedan så gav styrelsen henne chansen att få pengar för att gå presentationskurser. Vi kollade dock av hur mycket Ulrika kom upp på scenen. I och med att feministerna inte låter sina platser gå till förfogande så tog vi beslutet att ta dessa kurser inte var så nödvändigt.

Tillbaka till att feministerna bara vill ha produktions exempel. Ja för det är där de vill ha kvinnor på scenen. Inte bakom scenen, inte i beslutsförfattandet. Nej på scenen. De väljer alltid någon kvinna som är artist men startat sitt egna bolag att ta fram. Varför? Enkelt hon kan inte hota deras ställning. Jag ser väldigt sällan bra kvinnor som Jonna Peltola, Carolina Eriksson eller Petra Lundmark på dessa paneler heller. 

Jag brukar säga att stjärnan hos OLW är deras Dillchips, men inte fan sitter chipspåsen i styrelsen. Artister är ofta samma sak, det är produkter. Visst det är de som syns. Samma med chipspåsen det är den som är i hyllan som folk ser. Knappast någon som kan räkna upp personerna i styrelsen på OLW. Fast det är de som kontrollerar vart den här chipspåsen syns. För både feministerna och feministmännen är spotlighten det viktigaste, inte så mycket att branschen ska vara jämställd. Nu ser vi dock att kvinnliga artister tar sig fram. Kolla:

P3 Guld 2015 - Alla vinnare

Årets artist: Timbuktu

Årets grupp: First Aid Kit

Årets nykomling: Tove Lo

Guldmicken: Veronica Maggio

Årets dans: La Fleur

Årets hiphop/soul: Linda Pira

Årets pop: Beatrice Eli

Årets rock/metal: Crucified Barbara

Årets låt: "Knäpper mina fingrar (Remix)" - Linda Pira

En man av 9 vinnare var av två "Tjejband".

Grammis 2015

Årets artist: Tove Lo

Årets låt: Tove Lo, ”Habits (stay high)”

Årets album: First Aid Kit, ”Stay gold”

Årets nykomling: Seinabo Sey, ”For Madeleine”

Årets rock: Kent, ”Tigerdrottningen”

Årets pop: Little Jinder, ”Little Jinder”

Årets hiphop/soul: Lorentz, ”Kärlekslåtar”

Årets elektro/dans: Rebecca & Fiona, ”Beauty is pain”

Årets folkmusik/visa: Sven-Bertil Taube, ”Hommage”

Årets hårdrock/metall: At the gates, ”At war with reality”

Årets jazz: Daniel Karlsson Trio, ”Fusion for fish”

Årets hederspris: Lill Lindfors

Årets klassiska: Norrköpings Symfoniorkester, ”Allan Pettersson – symfoni nr 9”

Årets dansband: Elisas, ”Det ska va lätt”

Årets barnalbum: Glada Hudik-teatern, ”Trollkarlen från Oz”

Årets textförfattare: Joakim Berg, ”Tigerdrottningen”

Årets kompositör: Max Martin

Årets producent: Magnus Lidehäll

Årets musikvideo: Max Vitali för Röyksopp & Robyns ”Monument”

19 pris, 9 kvinnliga pristagare varav två "tjejband". Det sak också sägas att utav de 10 så i Glada Hudik så är det osäkert hur många kvinnor det finns. Samma sak i Norrköpings symfoniorkester. Alla tunga priser gick till kvinnor.

Det här är ett återkommande problem. När jag la ut ett öppet brev om hur STIM tog in en vit medelåldersman när de satte VD posten för något år sedan, vågade ingen replikera. Bakom kulisserna så var det många som höll med men ingen gjorde något. Det ända som hände var att Lina Thomsgård ringde och var skraj att hennes position var hotat. Vi hade ju sett igenom att hon fick betalt för att leka målvakt åt Alfons Karabuda på SKAP som är den största hycklande feministmannen på jorden. 

Frågan återstår, vill vi verkligen ha jämlikhet i musikbranschen?

Utbildningar

Du kan säga häst på 9 språk men när du ska rida köper du en ko..är ett ordspråk jag brukar använda. När det kommer till musikutbildningarna i landet är det en skrämmande verklighet.

Rätt många av utbildningarna har ingen som helst kontakt med branschen även fast de säger så. Flertalet har även föreläsare som klart föredettingar i musikbranschen som inte har kunskapen om dagens bransch utan mest föreläser om saker som var aktuellt på 90-talet. De otäcka är att de allt för ofta kör med de här personerna om och om igen.

Det här skapar ofta problem för oss. Vi får in musiker från sådan här utbildningar och vi får helt enkelt börja med att säga "Glöm allt ni lärde er på den här utbildningen, så börjar vi från början". Jo vi får in folk som gått treåriga universitets utbildningar som inte vet skillnad på STIM och SAMI. På en hel del utbildningar är det skandal dåligt bland personal och kunskapsmässigt.
De värsta utbildar sopprötter för att sedan ta in dessa sopprötter att föreläsa för de nya.

Om du nu vill utbilda dig till branschen vad är det då som gäller. Ja den utbildning som är främst och har bäst rykte och kan mest är Linné Universitet ibland kallad Hultsfred då viss del ligger där.

De mesta andra är lägre men vissa är specialare på sitt ämne. Campus Nyköping är på Live och event sidan. Musikmakarna som låtskrivarskola är begränsad men funkar för sitt syfte om det är låtskrivare man ska bli. Piteå musikutbildning är bra för att du ska bli ljudtekniker, men förvänta dig ingenting runtomkring kunskap.

Det mesta andra är väldigt tvivelaktiga saker. I alla fall i Sverige. Speciellt om utbildningen drivs av någon som vart med i en idol jury då ska man dra åt sig öronen. Eller att utbildningen tar hutlöst betalt eller ingen praktik.

Det hela är så dåligt i Sverige att flera utländska bolag börjar flytta in på marknaden. Bland annat B-group från Danmark som gör en hel del intressant. BIM från England är en annan som är väldigt framåt.

Ålder i en annan vinkling.

Okey så om jag tog mig i kragen och bara tränade skiten ur mig på fotboll så borde jag kunna bli fotbollsproffs? Att jag är 40 år borde väl inte hindra mig? Att man tar ut proffsen när de är så små som 10 år? Tydligen för musiker är det här realitet. Vi andra som bor på den här planeten skulle mest avråda att göra en sådan här plan.

Okey fotboll krävs kanske mer kondition och det tar lte att bygga upp. Vi tar golf istället. Visst det kräver kondition men inte på samma sätt. Så jag tänkte sätta igång att bli golf proffs idag. Jag har ju grönt kort som jag inte spelat med på 25 år. Men om jag ligger i borde jag ta mig in på touren på två år. Även här så är det tydligen en realitet som musiker att den här planen känns okey. Resten inser nog att lite svårare är det nog att bli golf proffs.

Tränare då...nu behövs ju bara bollkunskap. Fan jag spelade boll när jag var ung. Kanske skulle slå en signal till Ajax eller Barca och kolla om det finns en tränarplats. Jag vill givetvis ha grym lön och skönt hus vid stranden.
Det här är också realitet för musiker. Vi andra kanske har lite svårt att tro att det bara är att valsa in.

Lite den här mentaliteten får jag in av folk som är 55 år spelar musik och jodå nu ska de satsa på en musikkarriär när de blev avpolletterade från jobbet. Tyvärr det är lite samma sak som de andra exemplen. Du behöver göra mängder med saker innan det slår igenom. För rent teoretiskt går det. Jodå jag skulle säkert klara av de tre sakerna. Men risken är så obefintlig att det inte ens är värt att försöka.

Smelly Cat, Smelly Dog

Någon sa just...men vi fick in en sån där Smelly Cat. Nu kan man undra vad det hänvisar till men det ska också påpekas att det även finns Smelly Dog.
Det här är benämningen på dåliga sing och songwriters. Givetvis efter Phoebe i vänners låt.Ibland är det också benämning på ensam tjej på gitarr.



Det otäcka är att Phoebe faktsikt framstår bättre än flertalet som kommer in. Smelly Dog är då ensam kille på gitarr. De flesta av det här tar sig på alldeles för stort allvar.

Antal streams för att räknas.

Jo siffrorna är det som är det nya vapnet. Visst det är inte bara siffror som räknas även kvalité på musiken. Samtidigt så har siffrorna en stor del. Men hur mycket är mycket?

Jag får in folk som tror att de har gjort sig pengar på 1000 streams. Nästan varje månad är det en glad amatör som tror att den nu ska hämta ut en ansenlig summa från distron efter som den inte hämtat ut på hela året. De kollar inte på Spotify verkar det som eftersom det avslöjar att på ett år har de knappt haft 1000 streams. Sorry 1000 streams är i princip inget alls. Det är några få kronor.

Du måste upp till 10 000 streams per låt innan egentligen det blir några pengar. Idag räknas ett nybörjar band ligga på 20 000 streams på ett par låtar och de andra på ett par tusen.

Ett band som skivbolag är intresserade av ligger på ett par låtar på 150 000 streams och resten runt 30 000 streams.  Ofta ingen ovanligt att en låt ligger runt en halvmiljon, den som har blivit lite populär i deras närområde.

En hit som hörs över hela Sverige ligger runt 10 miljoner streams .

Ett band som större skivbolag skulle titta på är runt 5 miljoner streams

En internationell hit runt 100 miljoner streams.

Helt enkelt skivbolag räknar med att du kommit en bit på vägen när de startar. Förr var det lite enklare ingen kunde egentligen kolla hur mycket du hade sålt om du sa att du hade sålt 4000 cd:s på spelningar. Allt man gick var på om du spelade på den där festivalen, eller fanns med i olika sammanhang och gjorde gissningar. Idag går det mesta att kolla.

Därför så vill de att det finns ett antal siffror när man startar. Det är här som man idag skiljer amatörerna från de som vill någonstans. Spelar ingen roll hur bra musik du har, visar dina siffror under 10 000 streams kommer de tycka att du inte lägger ned så mycket jobb som du borde, varför ska då bolaget gå in i din karriär? Hur bra musiken än är!

Dessa siffror höjs hela tiden och med att bolaget blir större höjs även siffrorna. Vissa kollar inte på artister under 5 miljoner streams. För ett par år sen var det svårt att urskilja dessa siffror för de vara så låga. Nu är det lite lättare. Ska lyssna på demos ikväll och jag har redan tre artister, en har 3,5 miljoner streams helt osignad. En har 4 miljoner har haft lite PR. Den minsta har 50 000 streams men de är helt nya.

Sweden Live

Då var det dax att åka till Malmö för att kolla på Sweden Live. Hoppas jag kan rapportera lite senare.

Stämningen mot Spotify

En hyfsat okänd Sing och Songwriter Melissa Ferrick stämde Spotify på 200 miljoner dollar för att de använt hennes musik olagligt.

http://www.hypebot.com/hypebot/2016/01/second-class-action-suit-filed-against-spotify-seeks-200m-to-vindicate-rights-of-songwriters-publish.html

Vad gör man inte för lite PR. Det här är sellout megatime. Typiskt amerikanskt också 200 miljoner dollar för en artist som knappt har haft  400 000 streams. Vilket skulle göra runt 2000 dollar. Hon hävdar miljoner. Men knappt 5000 lyssnare i månaden så bevisar det att så inte är fallet.

Här har man nog en som micklat med siffrorna hon har 3600 följare men bara 5000 lyssningar i månaden. Luktar siffer boostare lång väg.

Sen till det roliga. Alla album är utgivna av Right on Records som man med lite enkel letning hittar att det är hon själv som gett ut allt. Det vill säga hon har använt någon aggregator för att lägga upp sin egen musik som hon själv har alla rättigheter till.

Hur kan hon då stämma Spotify kan man undra? Jo det har med amerikansk korkad lagstiftning, anledning att de har så jävla mycket roliga lappar om olika saker som att kaffet är varmt och liknade. Det handlar om den mekaniska biten som i USA sköts separat.

Så i princip så lägger hon upp musiken och bestämmer att en del som hon äger inte ger Spotify rättigheten att lägga ut den, fast hon just bett dem att göra det.

Före jul var det ytterligare en knasboll David Lowery som är ännu mer okänd och ännu girigare och uttalat en knasboll stämde Spotify för jul för samma sak. 224 Följare och knappt 50 000 streams ska han ha 100 miljoner dollar.

Vad man skulle behöva göra är att styra upp amerikansk lag och sätta en hel del advokater bakom galler för idiotiska stämningar.

Det roliga är att Melissa och David ligger kvar på Spotify. Vad de borde göra är att alla streaming tjänster går samman och helt enkelt svartlistar dem för all framtid. Det finns en speciell plats i helvetet för misslyckade giriga artister.

Typisk konversation! Vad behövs egentligen?

Glappet mellan vad artister ser och vad vi på business sidan ser är väldigt olika. Det är svårt ibland också att förklara vad det är som behövs göras och varför en artist kanske inte är så intressant. samtidigt som de flesta artister jämför med varandra. Sluta med det, ingen karriär är den andra lik. Fanns det ett standard formulär 1 A så skulle det hela inte vara så mystiskt och allt skulle vara mätbart.
Tänk också att det inte är ett sprinterlopp utan ett maratonlopp. Tyvärr ser folk ofta inte längre än vad näsan räcker. Business sidan målar däremot upp fan på väggen direkt. Här är en typisk diskussion med en artist i veckan, jag har censurerat vissa saker då det är känslig info.

- Hej Peter. Jag skriver till dig ang *showcasefestival* som vi *band* har blivit inbjudna till och fått en spot 2016, så jag tänkte om vi kan göra nått ihop antar att du skall närvara på *showcasefestival* och om eventuellt Musichelp eller du har några ytterligare kontakter eller vill representera oss och om vi kan få till några fler spelningar? som sagt Vi är utplockade att spela på 2016 och vill nu försöka få till nått bra av det. mvh *band*.

- Hej. Vi är där men kommer inte göra en svensk scen i år. Frågan är vad ni vill ha ut av *showcasefestivalen*.

- Ja vi vill ha ut mesta möjliga naturligtvis men framför allt komma i kontakt med möjliga management/ Bokare så vi kan fortsätta att turnera där vi kommer ju också att släppa nytt album i vår och vill ju gärna att vi kan väcka intresse för den, antingen med ett utländskt bolag eller Svenskt Distrosongs/ Musichelp? vi tror faktiskt att våran roots influerade rock kan funka mycket bra i området då det verkar vara ett ganska stort intresse av rootsinfluerad musik. sedan vill vi komma i kontakt med mer folk som sätter musik i Film och på reklam då våran musik passar ypperligt i flertal genres av filmer och reklamer.

Här kollar jag in lite vad de gjort. Jag känner bandet sen förut så musiken är inget nytt, men jag har inte kollat deras sidor på ett tag. Siffrorna är lite som ett normalt svenskt rockband runt ett par tusen lyssningar. Facebook runt 5000 likes men väldigt låg aktivitet vid varje inlägg. Något som visar på att de kört kampanjer för att få upp siffrorna men inte har något intressant innehåll. Inga direkta officiella videos, dock en del live videos då de kör runt 30 spelningar per år. Inte mycket att ta på. Bandets medelålder är runt 35 år dvs lite äldre än de band vi brukar få in. Band brukar också vara säkra på att deras musik passar i reklamfilm. Oftast är det tvärtom, de som tror de passar passar inte och de som inte tror de har en chans blir placerade. Så jag svarar: 

- Okej bokare kommer nog säga att siffrorna måste jobbas upp...men festivaler kanske för en andra omgång. Reklamfolk är så där med på den här showcasefestivalen..kanske kör de en specialare då kan det vara en del.

- Ok jo jag förstår ju att det alltid är siffrorna som är grejen men hur gör ni med till exempel The Magnettes som ni promotar och som spelar runt i USA mm dom har ju inte så höga siffror i jämförelse med oss, såg att dom har typ en video som fått många tittningar.

Frågan är nog den som många ställt sig och tittat på bolags olika artister. Man tänker men för sjutton varför har de här artisterna. De har lägre siffror, är sämre eller liknade. Fast förutsättningarna är olika. Artisten passar in i olika nätverk. Även om jag fick Metallica på mitt bord passar inte mitt nätverk in för deras verksamhet, inte heller en melodifestivalartist. Det handlar om vad man kan utföra och vilka förutsättningar artisten har och hur man ser på siffrorna. Jag svarade långt med hur vi ser på det och jag tror det kan vara intressant för andra hur vi tänker.

- Nej The Magnettes har inga siffror än, eller jo de har de. Trots allt så har de bara släppt en singel (de gamla är självsläppta) i oktober. Så på tre månader har de 8000 streams och över 65000 visningar på Youtube. Samma siffror som ni har på *deras senaste singel* på två år på Spotify. Vanligtvis brukar de ha högre på Spotify, men ingen PR gjordes mot Spotify (medvetet) . Utan istället har de haft premiärer där deras fans är och då blir det mycket Youtube. Singeln presenterades av Drunken Werewolf, Popjustice och Gigwise toppnamn inom bloggar internationellt. Till saken hör också att teamet var inte riktigt klart när den släpptes så vi fick göra ett begränsat släpp. Nu är teamet fulltaligt och de har nästan samma team som dragit upp Like Swimming till 7 miljoner streams, Bronze radio returns till 22 miljoner och Major Lazer till 600 miljoner streams.

Sen så har de också gjort sina showcasefestivaler. De har spelat på New Music Seminar ( NYC), Live at Heart (Örebro), Future Music Forum ( Barcelona), The Great Escape (Brighton), CMJ (NYC) samt SXSW ( Austin).  Allt inom loppet av 2 år och de är 22 år gamla och lever av musiken.

Deras låtar har produceras av topp producenter som Ollie Olsson (Robyn, Darin), Erik Madrid ( Jason Derulo, Lana Del Ray), Christian Cummings (Florence and the machine, Cage the Elephant, Tiesto, Icona Pop).

Det här är ungefär minimum vad som krävs för att bolagen ska börja röra på sig. The Magnettes räknas som ett väldigt litet band, men börjar få ögonen på sig.

Adée är en annan artist som också börjar få ögonen på sig. Samma sak där siffrorna är inte så stora. Men hon har gjort sina showcasefestivaler Live at Heart (Örebro), Candian Music Week (Toronto), New Shool Rules (Rotterdam), CMJ (NYC)…nu ska hon till SXSW I Austin och ytterligare en showcasefestival.  Allt inom 2 år och hon är 26 och lever redan på musiken. Teamet är inte riktigt klart än. 

Båda de här kommer köra större USA turnéer  runt om USA.  The Magnettes för att de har PR maskinen bakom sig. Adée för att få ett slutgiltigt team. Därför kommer de åka till olika städer och spela på olika ställen. Det gör att investerarna tror på dem och kan tänka sig att bli del av teamet. Men deras satsning är långsiktig, man räknar med att de ska slå om 4 år.

Ingen av dem har släppt album, alltså finns det inte så mycket siffror heller. Men båda har släpp som är bara några månader gammalt.

Det ni nu ställs inför är att ni ska i princip kopiera det här. Ni ska under två år lyckas med att spela på sex internationella showcasefestivaler. Ni har *showcasefestival1* och nu *showcasefestival2*. Samtidigt så är det inte bara att spela det behövs kompetens att rätt folk hittar dit och spela på rätt scener. Musikstilen är väldigt nischad så risken att hamna på en mindre scen långt ut är stor (som *showcasefestival1* där ni hade scener i utkanten). Nischad musik som är svårplacerad, det är ganska få pitchar med den här sortens musik och att vänta på att Tarantino gör en ny rulle med rootsrock är lite riskabelt. Den här nischen har inte heller blommat ut digitalt än, så den haltar i digitala PR vägar.

Teamet idag består mest av lokala förmågor som inte kan pusha mycket utanför sin sfär.

Det sociala media innehållet måste förbättras. Facebook fansens engagemang är väldigt lågt. Två album är släppta det sista nästan två år gammalt. Samtidigt som ni ska börja sätta ihop teamet för nästa album. I realiteten om det ska göras rätt kommer fansen vänta till 2017.  

Samtidigt som både Adée och The Magnettes kan skala sina shower från fem på scen till näst intill en eller två så har ni sex medlemmar vilket gör att turnera i USA kommer vara en dyr affär på grund av transporter och arbetsvisum.

Visst ni kan säkert hitta någon lokal förmåga däröver där ni kan komma dit och spela. Ni kommer gå i förlust, alltid, och tiden skulle bli att göra kontinuerliga saker i området tre/ fyra gånger om året i runt tio år vilket gör att kostnaden är superhög.

I princip kommer ni investera mycket som kommer gå via ett litet independentbolag och i förlängningen gör en ganska stor förlustaffär (men rik på upplevelser). Genom det kommer ni inte nå de större PR kanalerna som gör att ni skulle kunna nå en nivå där ni kan leva på musiken.

Vad kan jag göra, tja…nästan allt skulle hamna på mitt bord vilket jag inte skulle ha tid med. Det måste finnas andra i teamet som gör en grund sakerna. Jag skulle kunna få rätt folk till rätt plats internationellt. Men troligtvis aldrig större än ett mellanbolag. 

Vad skulle jag tjäna på det? Det vet jag inte, placeringarna tror jag inte kommer fungera då pitcharna inte överensstämmer. Management på något som jag räknar med ska gå back i minst 10 år känns inte lockande, jag måste ha mat på bordet. Hyra mig, vet inte om det är värt det för vad ni vill ha fram.

Visst är det siffror men man ser dem utifrån olika synvinklar.


- Jo så är det ju med siffror och ja jag håller med dig fullständigt att ålder och att banden presterat bra på kort tid. Och helt klart är ju våran ålder och musikgenre helt i mot strömmen om man det är det nya fräscha man letar efter samtidigt finns det en scen i USA/ Canada för roots/ Rock men det som behövs är helt klart det du säger ett team som står bakom och tror på produkten och det är väl den biten jag anser är vad vi är i störst behov av. 

Jag upplever ändå att det inte är lika stor press på att det måste spottas ut album inom just den den genren som vi befinner oss inom som den modernare genren då publiken är mognare och precis som du säger så ligger genren efter med den digitala utvecklingen. dock så tror jag att det går att turnera på någorlunda stora ställen dock inte arenor och få en stadig following. 

men jag köper helt vad du skriver och vi får väl utvärdera vad vi ska göra om kör *showcasefestival* och kanske en mindre turné runt i närområdet och ser hur gensvaret är. jag håller på att bolla lite så visar det sig om vi får till nått Smiley smile men super tack för inputen det är värdefullt att få höra från andra synvinklar vad som bör göras och hur ni gått tillväga med dina band. hur som haver kommer du på nått eller någon som kan vara intressant för just våran genre så får du mer än gärna hojta till. för även om du inte jobbar just inom denna genren så stöter du sannolikt på folk som jobbar inom vårat område mer än vad vi gör

- Åldern kan spela roll. Men i det här fallet är det mer att jag tror inte ni lever av musiken. Ni har andra jobb. Den här andra inkomsten är det som sätter krokben för er, inte så mycket åldern. Fast med åldern kommer hus, barn, amorteringar och tidsbegränsningar som kräver ett andra jobb. 
Scenen finns där. Samtidigt är det som att ta över ett amerikanskt dansband till Sverige. Scenen finns här (snart inte längre men ändå). Ni kommer få samma problem. De artister jag känner i USA i den här genren gör upp till 90 spelningar per år eller mer. De behöver inte flyga för att komma åt publiken utan åker bil till spelställen om och om igen. Det gör att deras gage kan vara lägre än ert. Samtidigt som de övar upp sig mycket snabbare än er för att de gör det i princip varje dag. Dessutom om de är i rätt stad, vilket de ofta är, så har de tillgång till de bästa låtskrivarna att hyra in. I princip kommer ni vara på reservlistan. Som det amerikanska dansbandet, skulle säkert vara en kul grej på dansbandsveckan men knappas att du skulle få den lokala dansbanan att hyra in dem. 

Alltså ni behöver en alternativ scen att öva på och åka till. Ni gör bra saker i Sverige och Tyskland fortsätt där tills ni når över de andra på andra sidan vattnet och de hyr er för ert varumärke inte bara att ni är ett band. Då kan ni nå de någorlunda stora ställena. men att ni ska turnera er till en sådan sak med bas i Sverige är supersvårt.

Teamet kommer när det behövs. Problemet är oftast när man letar team när de inte kan göra saker utan tar upp saker i fall det händer något, vilket ni riskerar. Någon kommer kanske tycka att ni arbetar bra så varför inte plocka upp det och sen vänta och se vad som händer. Jag tror mer att ni behöver använda er av lite nya metoder och vara lite framåt inom eran genre.

Jo ni måste spotta ur er saker. Att eran genre är efter är just problemet. Alla kommer få följa vad de största gör. Antingen är ni först eller alltid två på bollen. Skulle ni anpassa genren efter det moderna kommer ni ligga först i eran genre. Tyvärr är det alldeles för många som tänker just att det här gäller inte mig. Jag kan redan se folk i er genre som gör det här. Läser på i sociala medier hur man gör. För det ni säger att folk som inte lyssnar på rockabilly använder facebook eller gmail eller internet över huvud taget. Klart att de gör, bara att ni inte har adapterat er än. Därför upplevs det inte som om banden ni kollar på inte släpper så snabbt. 
Samtidigt ni behöver inte släppa album utan snarare "saker". Allt från versioner av låtar. Konstiga remixer,bilder, singlar, ep.s
som till sist leder till album som är i samma takt som nu.

Göra fler spelningar i närområdet brukar vara praxis när man väl är där. Responsen är nog svår ändå. De folk som kommer på dessa spelningar kommer antagligen av ren slump. Det går att göra kolla The Mighty Stef som återvänt till Örebro gång på gång och numera har en stadig fanbase. Men ska tilläggas de har vart i Örebro minst 5 till 6 gånger på två år. Samt att de kan bara spela i Örebro knappast i städerna runt omkring. Ska man räkna 5 till 6 resor till USA med 6 personer så är det runt 150000kr och det är bara flyget. Nu flyger The Might Stef lågpris från Irland men de går säkert back på spelningarna än. 

Så vad ni måste ta ställning till är att återvända. Finna folk på plats för att kunna återvända ganska snart. På EXMS räknar man med att en artist ska tillbaka inom 10 månader annars är det inte värt det (sas av äldre EXMS, Jesper som är chef på EXMS idag säger att visst man ska återvända men det beror lite på genre och territorie hur snabbt det är). Därför kan andra festivaler vara något att titta på. Eller kolla band i samma genre att samarbeta på plats med.

Nästa år planerar jag att komma ut live med musiken

Nästa år planerar jag att komma ut live med musiken….STOPP, du har alltså inte vart ute med musiken på livesidan än? Det här är typiskt många artister man säger nej till. Det här typiskt artister som lever i någon slags fantasivärld.  Sitter i studion som Abba i videon ”Gimme Gimme Gimme”.  Sen när man är klar ”nöter man lite gummi på Europas vägar”. Jo tjena du har sett för mycket film.

Genom att man vet att om de inte nu har vart ute på livesidan kommer det bli ett helsike att få ut dem. Det finns ju ingen live publik att vända sig till. Allt för ofta vill de luta sig tillbaka på släppen och ett bokningsbolag, för att senare gnälla på att bokningsbolaget inte gjorde tillräckligt mycket.

Nej det är ju klart. Bokningsbolagen kan ju inte trolla.

Det här är en klar sak att artister idag inte fattar hur mycket som krävs för att ta sig fram. Det går inte att utelämna delar som man gjorde förr. Om du gör det måste du ha väldigt speciella grejer och ett väldigt driv på en annan kanal. Inte sitta och damma i en studio. Hitintills har jag aldrig stött på det drivet och den fokuseringen. Kanske det kommer men jag tror inte de flesta klarar av det där.

Styrkan ofta med gamla artister är att de testade sina låtar live innan de spelade in dem. De trixade och fixade med dem medan de testade sakerna på live publik.  Att tro att man gör rätt direkt är inte att rekommendera. Därför brukar jag tappa intresset när artister uttrycker sig på det viset.

Du måste ha visst grundläggande när du ger ut musik!

Jag tror inte någon artist skulle gå med på att de inte kunde spela sitt instrument. Att jag gick med i ett band som gitarrist och inte ser skillnad på en bas och en gitarr. Att sedan i replokalen sätta sig ned och gnälla för att det här var ju svårt att hålla ned strängarna på gitarren. Att sen man måste röra andra handen är ju jobbigt. Tror knappast det är acceptabelt.

Tydligen när man ska ge ut musik så är det beteendet tydligen acceptabelt, för det är ju svårt. Ska tala om en sak att lägga ut saker på Spotify är enklare än att spela gitarr men de flesta orkar inte ta reda på vad de grundläggande sakerna är.

Man måste förstå att om du ger ut musik så är du ansvarig utgivare i grund och botten. Att ge ut musik är inte som att lägga upp ett facebook inlägg. Det krävs viss info och saker runtomkring.

Nej vi ska inte göra allt åt dig. Om det är så tycker jag att jag ska få komma på era spelningar och spela icke gitarr. Helt enkelt du får ta dig kragen och ta reda på lite saker. Om du tycker det är så svårt... GE INTE UT MUSIK ÖVERHUVUDTAGET.

Man har sådan här fall var tredje dag där man bara skulle vilja säga, ge inte ut musik överhuvudtaget. Är det ingen annan som vill ta hand om det för att det inte håller måttet. Ja ge inte ut det då.

Den stora nackdelen med de nya digitala systemen är att för många puckon ger sig in på att försöka. Den delen av branschen är för alltid förlorad där man kunde rensa ut det värsta. Det kommer ge konsekvenser och jag tror under 2016 kommer vi börja se dem i en väldigt hög grad.

Helt rätt!

Det roliga är de som är chanslösa och vet det som är bäst. Fick ett mail från en artist i området som skrev "Jag gör ju musik som inte är i ert fokus, men jag bifogar en länk ändå".
Trevligt mail och rätt länkat. Visst det var inte vår musik men jag gillade det klart mer än de stöddiga artister som tror att de är guds gärning till mänskligheten. Jag kommer lätt hålla koll på detta band, även om det inte är min stil. De förtjänar respekt och gör musik som säkert många andra gillar.

Fel musik men jag är ett fan ändå. Kommer lätt att komma ihåg dem.

Välj artist namn med omsorg.

Välj artist namn med omsorg. Jag vet inte hur många gånger i månaden jag får in folk som inte har kollat in sitt jävla artistnamn. När allt ges ut upptäcker de att det är omöjligt att hitta på sökmotorer för att de har massa konstiga tecken. Eller att det finns flera artister med samma namn.

Idag är det ganska lätt att söka på saker innan man bestämmer sig för ett namn.

Vissa av de här är dock rätt skoj. Fick ett samtal för något år sen.

-          -Hej är det musichelp? Jag har ett problem.

-          -Visst vadå

-         - Jo jag har ett band som heter The Clash. Det finns ett engelskt band med samma namn? Fats de har inte gett ut något på över 25 år.

-         - Ja det finns nog copyright på The Clash

-        -  Ja men de har inte gett ut något då borde namnet vara fritt. Om vi tar namnet kan du få bort de gamla låtarna på nätet?

Eller snubben som trodde att sätta The framför allt gjorde namnet nytt.

-         - Alltså om vi döper oss till The Metallica kommer vi få några problem?

Sen kan man ha otur som bandet State of Grace där Taylor Swift ger ut en låt som heter State of Grace och det kommer en film med samma namn. Det kanske inte så konstigt att vi fått band namn som Smashing Pumpkins.

Rensa huvudet

Några gånger om dagen måste jag rensa hjärnan med ”bra” musik. Det är ett sådant konstant surr och olika låtar att till slut vet man inte vad som är en bra låt. Allt låter bra eller att man sjunkit ned i en nivå att det som är rätt kasst blir bra.

Jag har en spellista på Spotify som är rätt knasigt sammansatt med låtar som är ”hits” som jag själv tycker är bra. Listan heter just rena huvudet. Den behövs i det här yrket. Ibland blir det för mycket skit.

Ge mig en CD

Lämna en CD….jag pratade men en person idag som ville lämna en CD. För några veckor sedan berättade Anders Damberg att han skulle stänga Najs Prajs i Örebro, en legendarisk skivbutik. Om han stänger den, ja då kan du tänka dig vad jag anser om CD då vi stängde igen vår fysiska distro i höstas. Den fysisk distron har vi debatterat i snart 4 år att lägga ned. Att ge mig en CD är ganska vanskligt.

Just nu ligger det faktiskt en CD på mitt skrivbord. Jag fick den på Future Music Forum av en tysk. Tyskar är generellt efter musikmässigt, jo David Hasselhoff är stor i Tyskland. I Sverige har han en knasig TV show. Så att en tysk ger mig en CD skiva är rätt så vanligt. Varför har den då hamnat på mitt skrivbord….jo för namnet. Kolla:

Japp ni ser rätt. Artisten heter Popi. Bara det är hysteriskt kul. Skit in skit ut brukar det heta. Nu vet jag faktiskt inte om det är poop på. För jag har faktiskt inte lyssnat. Den har legat där ni 4 månader. Jag har inte ens bemött mig att lägga in den i CD spelaren. Den är där för att namnet är så jäkla kul…Poooopi. Jag har dock bemödat mig att läsa inläggs kortet. Texterna fick mig inte mer i känsla för att stoppa in den i CD spelaren.  Fast även de ger ett kul skimmer:

Keep on dancing baby,

Shake your body, baby

Keep on moving, baby

Ride your body, baby

Shake it harder, baby

Det är lite klubb “Sunkigt” över det hela. Något jag brukar gå igång på. Nej inte nu. Det är en CD det är ganska så motbjudande. Jag traskade in på lilla lagret och kollade in hyllorna med olyssnade CD:s som vi plockat hem genom åren på Midem. CD:s som aldrig blivit lyssnade. Här är en liten del av hyllan. Tänk på att det är tre rader bakåt inåt hyllan.

Inte så uppmuntrande. Kollade hur många olyssnade länkar jag hade. Just nu 35. Tänk på att jag fick in runt 230 per månad. Jo jag lyssnar på länkarna före CD skivan. Jag skiter i hur fint omslag du gjort. Det spelar liksom ingen roll. Digitalt går före. 

David Bowie

Bara någon vecka sedan jag kommenterade Lemmys bortgång med Lennarts ord "De trillar av pinn en efter en". Det är verkligen så, och nu David Bowie. Okey jag har aldrig vart något större fan av Bowie, men visst har han gjort fantastiska låtar som "Let's Dance", "China Girl" och "Ziggy Stardust". Faktiskt aldrig sett en konsert med honom eller träffat honom. Ändå han har påverkat mycket musik så hatten av för David.

Svårt att hitta de seriösa

Varför är det svårt att hitta de seriösa? Jo  för de oseriösa tror de är seriösa. Det är just den paradoxen som gör jobbet svårt.

Inte ovanligt man får in artister som är lite äldre till åren som vill ha skivkontrakt. När man frågar varför de vill ha ett skivkontrakt får man inget riktigt svar. Det är liksom att få ett skivkontrakt är den heliga graalen men man vet inte varför.

Det intressanta är att de samtidigt föraktar alla skivbolag för de minsann lurar alla artister. Samtidigt som de i nästa andetag skriver på vilket papper som helst bara för att kunna gå ut på Facebook och skriva att de är signerade.

Börjar man rota mer i vad de egentligen vill, kokas det nästan alltid ner till att de vill släppa en platta. Som sagt det här gäller äldre personer de yngre är en annan historia.

Målet är att få en plastbit i handen (vinyl eller Cd) för att visa för kompisarna. Målsnöret är en releasefest om fyra månader (med eller utan inspelning är alltid tidsramen otroligt snäv).

Sen kan man tänka sig att göra en video också. Thats it! 

All Pr som krävs, spelningar, harvande i media. Nä det sköts ju per automatik av bolaget. Vi kan ta ett möte om diskussionen om omslaget där vi kan kolla testpressningen (precis som i videon till Nothing else matters). Eller kan vi gnälla att vi vill ha ett bokningsbolag.

De ska kunna kontrollera allt och samtidigt inte göra ett skit. I princip de vill hålla på med lull lullet. Det som är små skit i sammanhanget.

I princip är de här de mest oseriösa. Det går att göra sånt här när man har en fanbase som är 20 år gammal. Men utan den fanbasen så blir det oseriöst.

Jag förstår ju att artisten tycker ju att de är seriösa.

Problemet ligger i att de går mot mål som ligger i det förgångna. Storyn de berättar är som det var på 80 och 90 talet. Idag krävs en helt annan motivation. Ett helt annat driv. Många av minimum sakerna kan de inte ens uppfylla (hemsida, flöde i sociala medier, uppbyggd fanbase, längre tidsplan etc).

I princip så vill de mest att någon ska pynta ut pengar för deras plastbit. Vad som händer med den och musiken är irrelevant.

De anser nog att det är en seriös satsning då de repar två gånger i veckan (deras mail innehåller ofta orden: seriöst satsande).
De ser inte hur mycket som krävs idag av artisten. Det krävs klart mycket mer än för tjugo år sedan. De moderna verktygen gör att kraven och trösklarna är mycket högre än att ha en fin inspelning av musiken.

Samtidigt vet jag också om att när jag hör av mig med ett intresse för musiken så blir det ett jävla hallå i bandet. Plötsligt är man supertaggad och allt blir seriöst satsande. Här får jag ett problem att se vilka är seriösa och vilka är oseriösa. Det brukar utkristallisera sig efter ett tag, runt sex månader. Problemet då är att jag har investerat både tid och pengar på något som inte blev något.

Visst ofta kan vi se saker tidigt. Redan i mailet. Samtidigt som vi ibland blivit överraskade över folk som tagit sig i kragen och jobbat på. Svårigheten är att de oseriösa ser sig som seriösa.

Ge inte upp!

Träffar en hel del artister som efter att skickat in något och inte får ett svar tror att loppet är kört. Nej det kanske är kört för just den demon du skickade just då. Historien är full med historier om just att det är ihärdigheten som ofta sätter spår.

Jag själv har signerat ett par band efter flera år av konversation. Ett av de senaste Neweva är ett sådant.

Vi fick in deras band Random Sound och tyckte de var bra. Vi hade dock inte plats för dem just då. De släppte saker själva och kom in lite då och då med nya saker. Vi höll koll på dem och följde deras framgångar och hårda arbete. Efter nästan två år kom chansen och vi hade en plats över där de skulle kunna platsa in. Vi tog kontakt och när det skedde så skedde det som ofta händer. En i bandet fick kalla fötter och hoppade av.

Det är faktiskt det vi upplever mest att när vi plockar in en ny artist att då blir det mer verklighet och någon får kalla fötter och hoppar av. Inget ovanligt att vi börjar det hela med att byta ut någon i bandet.

Så Random Sound blev en trio och bytte namn till Neweva. Något som var både bra och dåligt. De var tvungna att få med sin fanbase. Det som var bra var att vi kunde sätta upp allt som vi ville igen.

Trots allt, du kanske skickade in just när bolaget signerade ett projekt som lät ganska lika, eller bolaget är på väg åt något helt annat håll. Allt hänger ihop med tajming, händelser och viss slump. Nästan varje signering har sin egen historia och den har också väldigt många olika sidor och historier.

Därför se inte ett svar som ett nej. Dock skicka inte in samma saker hela tiden. Uppdatera med relevanta saker om din karriär. Vi följer dina krokvägar och vi tipsar av andra ibland.

Skicka länkar

Det är intressant när "producenter" inte ens kan skicka en jävla länk som fungerar. Fick nyss in en länk från en "topp producent" som skickade vyn från sitt soundcloud. När jag påpekade det fick jag till svar: Men jag kan ju se spåren?

Låt mig säg att vad han än hade spelat in vill jag inte lyssna. Den kunskapen han besitter är definitivt inget jag vill lyssna på, sen får hen ha spelat in vilka stora artister han vill.

En artist måste kunna skicka länkar på rätt sätt. Det är ett minimum, nästa så att man måste gå en kurs i det innan man får köpa ett instrument, nästan som man måste ta jaktlicens. Nej man får inte skicka in 27 meg av mp3 filer rakt in i mailboxen. Det är inte heller okey att en femtioårig punkare inte vågar lägga låtarna på internet men kan tänka sig att skicka en CD. Hur i helevete skulle man kunna jobba med en sådan artist i dagens bransch?

Grammy Award

Där kom den, min officiella inbjudan till amerikanska Grammy Award i Los Angels i februari. Hoppas jag kan åka, då det kommer bli fantastisk roligt. Krockar lite med andra saker, men får nog skippa det i Sverige och ändå åka över.

Det blir en hel del galor men just amerikansk Grammy Award har jag inte vart på. Svenska Grammis är jag på titt som tätt. Även det lite finare galan Musikförläggarnas pris. I år ska jag även försöka hinna med Manifest som är de oberoende bolagens pris. Manifest var jag själv med och skapade i början av 2000-talet men inte lyckats gå på de senaste åren.

Jag brukar säga att de här galorna är den ända gången ni ser mig i kostym. I åtanke på de runtomkring partyna som fanns med i inbjudan lär det bli kostym.