Jag såg att de skjutit på dokumentären av Lill Lindfors på
framtiden efter en massa strul. Produktionstekniskt strul hävdar de, men i det
här fallet kan jag äta upp min gamla trucker-keps på att det hänger ihop med
att Lill Lindfors personligen. Anna Wintour (Djävulen bär Prada) är tydligen en
kattunge i jämförelse.
Redan för 20 år sedan satt jag på SVT i ett redaktionsmöte
för ett populärt tv program. Jag var ny så jag satt mest och lyssnade på när de
diskuterade vilka artister och gäster de skulle ha till programmet. Någon
föreslog Lill Lindfors.
- - Nej för i helvete, hon är super jobbig. Hon vill
ha ljuset på ett visst sätt, precis som Kim Anderzon har de lärt sig att ett
visst ljus döljer rynkorna. Så det blir att ljussätta om hela studion bara för
hennes medverkan. Hon ska överse allt vad man gör. Ni får söka ny producent hellre
än att ta in Lill i programmet.
Det här var en väldigt lugn producent som nästan aldrig tog
sig ton. Men nämna Lill Lindfors var som att svära i kyrkan. Under hela min
karriär inom TV så fick jag höra det flera gånger hur de ratade bort henne för
hon helt enkelt är för jobbig och har ett kontrollbehov som går mot gränsen
till någon bokstavskombination.
Hon var helt enkelt en av dessa artister som man drar sig i
det längsta att boka. Visst de blir bokade ändå, oftast av nykomlingar som inte
kan historien bakom dem. Fast ryktet går snabbare i många fall så de värsta
sakerna hinner stoppas. Själv lyckades jag undvika Lill under TV åren, dock den
andra producenten nämnde Kim Anderzon råkade jag ut då vi som gröngölingar
gjorde en egen TV serie och någon kom på att intervjua Kim. Under tv seriens
två år så var det mardrömsreportaget nummer ett. Man kunde inte filma henne i
närbild för då syntes rynkorna. Hon tyckte bakgrunden var för röd så vi fick
åka ut två gånger extra för att ta nytt material.
Artister som gör sig omöjliga helt enkelt förlorar uppdrag.
Det finns liksom en inbyggd lista inom branschen där du sjunker och får sämre
och sämre uppdrag. Visst det är alltid
någon ny som inte vet. De stora jobben försvinner för där finns det alltid de
som vet.
Därför är det ingen idé att se dokumentären om Lill. Det
kommer vara ett statligt stöd till hennes egen biografi eftersom inget
ofördelaktigt kommer slinka förbi hennes kontroll. Kanske kan det bli
intressant när hon är död och någon gör en riktigt dokumentär. Även om man inte
pratar illa om de död så i Lills fall verkar många kunna göra ett undantag.
Mediahora sig är ett uttryck som många gånger nämns i branshen. Många gånger fattar inte publiken hur det går till och de flesta artister fattar det inte heller. PR maskineriet är ibland väldigt desperata och kan hitta på det mesta. Här är ett exempel från förra veckan där Anton Ewald släpper ny singel. http://www.expressen.se/noje/anton-ewald-drabbad-av-akut-njurstensanfall/
Se hur det är utformat. Javisst han har fått ett njurstensanfall, det är inget trevligt, jag vet jag har själv haft det och det gör ont ( dock är det en barnlek i jämförelse med ett ordentligt giktanfall).
Fast det är mest en ursäkt för att PR staben ska skicka ut ett pressmeddelande ( nej journalister sitter inte och följer kändisars twitter uppdateringar, inte i Antons kaliber). Här kom säkerligen tipset från PR maskinen att kolla in Antons twitter.
Vad som troligtvis har hänt är att Antons nya singel inte har fått det mottagande som de velat och då drar de till med vad som helst. Jag kan glatt erkänna att jag skulle själv gjort likadant, så Antons PR team är på tårna. Vad som är intressant är hur publiken fortfarande duperas av sånt här.
Se på artikeln, Typ en rad och njurstenen, resten är om hans nya singel. Sen lägger man in att hans PR grejer i USA skulle ju kunna vara hotade. Jomen tjena! Anton (som han numera kallar sig) har inget i USA att göra. Knappast några större grejer som görs kring en sådan här idol/melodifestival pryl. Utan det här är Pr för att vi i Svedala ska tro att han är stor och kommer göra bra ifrån sig "over there".
Allt görs väldigt klart när man ser vart hans lyssnar är på Spotify, Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Kristianstad. Känns jäkligt USA det där.
Det här har vi sett så jäkla många gånger. Folk går ju på att Molly och Danny verkligen hade något på G i USA. Nej de sändes dit för att skriva svenska låtar (hur annars kom de hem och släppte ett album direkt på svenska tror ni?). USA var PR för Sverige än idag har ingen jäkel hört talas om dem i LA. I alla fall ingen med inflytande. Deras Spotify talar också sitt tydliga språk Molly Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Helsingborg...ja hon är ju lite av ett Norge skämt. Danny då, Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Uppsala.....
Samma med Agnes när skivbolaget hade glömt bort att hon existerade. Hon kuskade runt på lite shoppingmalls och sjöng till playback. För det kallade Expressen igår att hon hade en internationell karriär. Hur är det med Agnes stora lyssnare internationellt? Stockholm, Göteborg, Malmö, London, Helsingborg. Kors i taket en stad utanför norden. Den ligger dock inte i USA.
Tyvärr det här är PR när det inte finns så mycket att ta på. Något man ofta får förskräckta miner från artister när man berättar om hur det verkligen gick till. Så när Malin Collin tror att Tove Lo bestämmer själv vad hon gör, då blir det väldigt roligt. http://www.expressen.se/noje/kronikorer/malin-collin/collin-vilken-moralpanik/
Tove Lo:s siffror är antagligen dåliga så de gör ett desperat försök att köra henne på Idol (vilket en artist i hennes kaliber inte brukar göra). De bestämmer sen att hon ska göra lite saker så det twittras om henne. Det här med att hon visar tuttarna verkade ju inte gå hem i USA ingen fattade varför. Just Tove Lo blev ju lägligt sjuk på den förra turnén då biljettförsäljningen sviktade rejält på slutet, I klartext hon får göra som hon vill så länge hon säljer. Hon kanske inte skulle ha haft stolpskottet Erik Hassle som förband.
Apropå Hassle, han bor ju i USA och spelar för fullt. Lite mer äkta USA satsning kanske. Fast vi kollar hans Spotify. Stockhol, Göteborg, Köpenham, Malmö, Lund.
Ja det är ingen som har hört om honom heller i de beslutande leden. Kanske han kan få ett njurstensanfall?
Just nu går Musikerförbundet ut med de dåliga villkor som Idol deltagarna har. http://www.musikerforbundet.se/7-aktuellt/482-idoldeltagarnas-usla-villkor.html
Inget nytt under solen. Vad som skulle diskuteras är hur snabbt de faller i glömska och att Idol faktiskt är ett tv format inte så mycket med verkligheten att göra. Det är väl trots allt lätt att sparka på ett TV format som håller helt på att gå ur tiden (varför gör de en säsong av Idol för? vem tittar? Siffrorna talar sitt tydliga språk)
De som jobbar i de här formaten är faktiskt inte så mycket del av musikbranschen. Eller jo de är de men de tillhör en lägre serie. Lite som att jämföra allsvenskan med premier league. De som jobbar här åker som oftast på mediahora bussen (buss nummer 4 för er som inte bor i Stockholm) och har väldigt lite med musikbranschen att göra.
Samtidigt mina erfarenheter med musikerförbundet är att de oftast håller samma låga nivå som de som gör Idol.
För idols fördel, den reklamtid man åtnjuter kan man faktiskt få in pengar på. Kontrakten är inte så svåra att ta sig ur (jag har själv hjälpt folk ur dessa kontrakt). Att någon skulle få stanna de 10 år som optionerna gäller är väldigt osannolikt.
Trots allt i många av de här fallen så är nog Idol den ända vägen in i musikbranschen, ett försöka att ta en genväg.
Sen att de inte får välja bolag är också för och nackdel, mest nackdel men en del av spelet för att få tittarna att tro att det är på riktigt.
Den ultimata frågan är ju: om man har riktig talang och verkligen vill jobba i musikbranschen varför är du då med i Idol?
I usually
say that to artists that I work with. But yesterday I actually found a way that
was not that clever and maybe just pure stupid. A Swedish pretty unknown
hardrock band called Truckfighters released a video that was a copy of the
story of a very famous murder on a girl a year ago.
Of the
reaction was that is totally crazy to do that. Even the parents to the girl and
lawyers was disgusted. Then the band tried to tell that the story was not about
her. Well they used her name in the video so that was not true. Then they tried
to say that it was a protest against violence against women. Well there is ways
to protest that better than just do a stupid video.
In the end
the band has to crawl to the cross and say that they would give the revenues to
the murded girl’s trust.
Okey they
got commercial out of it. But it was pure negative. I guess many bookers is not
that keen on having the band for a couple of years. The story just went to Sweden
though and this band is more abroad so the damage is kind of local. I checked
the gossip pages and it seems they didn’t care. Still I think this is probably one
of the worst ways of trying to get publicity.
Det är många som frågade varför Takida fick årets metal hårdrock på Rockbjörnen. Jag la ju ut innan dess att oftast vinner man genom en tjänst. Idag kom beviset varför Håkan Helstöld fick flera priser. Jomenvisst har inte Aftonbladet fått fina äran att förhandlyssna exklusivt på hans nya platta.
http://bloggar.aftonbladet.se/musikbloggen/2016/08/sa-later-hakan-hellstroms-nya-album/
Ja toppen av en dag fullt med möten med folk som är inkompetenta att jobba i musikbranschen.
Det finns en jävla uppsjö med olika musikpris. Vissa mer meningslösa än andra. Idag är det Rockbjörnen som jag tror är det mest meningslösa musikpris som någonsin getts ut.
Först ska väl sägas att kalla Aftonbladets journalister för musikjournalister är som att Michelinguide skulle sätta 3 stjärnor på Mc Donalds i Södertälje. Fast det är väl publiken som väljer?
Nja för några år sedan hade vi en artist som hade gjort stora saker med sitt album. Då ringde det från Aftonbladet och undrade om vi ville ha en Rockbjörn. Jag var lite frågande,ha en rockbjörn? Jo det skulle gå bra att vår artist vann men vi behövde flytta lite saker i släpp schemat så albumet kom innanför gränsen. Tyvärr ville vi inte göra det så det blev ingen Rockbjörn.
Så att publiken röstar...nja tro inte så mycket på det där.
Samma sak när NRJ hade ett pris i början av 2000-talet. Jag satt som redaktör på en publikation och de ringde in att Artist 1 hade vunnit. jag skulle just lägga ut det när de ringde och stoppade mig. Artist 1 kunde inte komma och nu var det Artist 2 som hade vunnit. Okey. Hann bara lägga på så kom det in att Artist 3 vann för att den kunde hämta upp priset. Så mycket om folkets röst.
Det går också lätt att se på de olika prisen hur de delas ut också och vilka bolag man smörjer, tex Grammis delar ut saker i de mest konstigaste kategorier (Sahara Hotnights på hårdrock, andra året på Pop) det för att blidka olika intressen. E-type sågade till och med sönder sin Grammis för att de delade ut mer på coolhetsfaktor än försäljning osv.
Dock är det klart bättre på Grammis än vad det är på Rockbjörnen. Rockbjörnen är verkligen det lägsta som går att få i musiksammanhang. Mer att du ska komma på Aftonbladets scen och spela för deras reklamjippo. Här artisterna kan man kalla något för sellout. Riktigt sellout.
Jag tänkte ändå att bloggen skulle få vara första med något. Vi har fått in nya signeringar som vi kommer släppa i veckan. Fantastiska artister som ska bli mycket spännande att jobba med.
Elin and The Sounds Within där vi släpper deras nästa singel. Bandet är aktuellt för spelningar i Europa. Elins röst är verkligen karaktäristisk och blir så jäkla kul. Bandmedlemmar som spelat med Kite så det blir elektroniskt.
Anders Boson kommer med en ny platta som vi ska jobba ihop med honom. Jag har förhandslyssningen och det är så sjukt bra. Fantastiska ljudlanskap och vackra sånger. Anders spelade också förut med Fibes Oh Fibes!
Sen var jag i Malmö på ett spännande möte med en låtskrivare som jag har stött på förut och verkligen kan göra bra låtar. Men nog med skvaller nu!
Folk i Sverige ställer sig och applåderar som duktiga sälar. För vad? Den här infon finns redan ganska offentligt. Samtidigt så har flera bolag redan sådan här funktioner, egentligen inget nytt.
Jag har via mina egna kanaler inte en app men jag har tillgång till informationen. Visst första veckan var det high life och se alla siffror röra på sig och att två personer laddat ned min låt i Mexiko. Fast sen undrar man vad man ska göra med datan? De där två mexikanerna som laddat ned min låt. Kan vara fel nedladdningar, eller någon svensk kompis som befinner sig där. Är det verkligen meningsfullt att ha den infon?
Sen eftersom jag är svensk och min publik finns i Sverige så är i princip två kanaler som är intressanta, Itunes och Spotify. Mer så Spotify med sina 90% av marknaden här. På Spotify kan jag ändå gå in och se hur många som har lyssnat. Kan också se de viktigaste städerna de befinner sig i. Har jag även en egen distro kan jag också se målgruppen. Itunes kan jag också se om jag har distron om det nu är så jävla viktigt att veta att jag har 7 nedladdning kan jag även ringa till kontoret och fråga.
Trots allt du behöver rätt mycket siffror innan du kan utläsa saker. Det svåra är ju att få dessa siffror. Det är PR som gör att du får siffrorna och ur dessa siffror kan du rikta PR.
Det här är ju inte intressant att följa på daglig basis. Jo det finns vissa kalenderbitare som gillar att hålla på med sådant. Problemet brukar vara att dessa sitter mer och kollar på siffrorna än gör aktiviteter som gör att siffrorna går upp. Men ju mer tid du lägger på att sitta med din app förlorar du på att göra saker som verkligen betyder något som att skriva låtar, göra spelningar med mera.
Det som man verkligen skulle vilja veta är ju PR aktiviteterna. Det är väl de som gör att siffrorna rör sig. Klart gör du en egen kampanj och dina lyssningar går upp, ja då vet man att det fungerar. Fast det kan du ju lätt se på Spotify utan en app. De flesta som jag har jobbat med är mer frustrerade över att de inte vet vad skivbolaget sysslar med för tillfället. De kanske har hittat en ny artist som de lägger tid på och mitt släpp är bort prioriterat. Det kan också vara så att man vet inte om det är ens egen PR aktiviteter som driver siffrorna eller är det att skivbolaget gör något som man inte vet om som driver siffror och man skulle vilja ha mer av,
I flera fall är det också så att skivbolaget lejer ut delar av PR jobbet så då vet verkligen ingen vad som händer.
Så grattis Sony artister ni har en app, ytterligare en app men siffror i. Det som jag tycker kan vara lite kul är att se hur man räknar ned förskottet. Fast det kan jag ju ringa och fråga eller ta ett möte. Något som troligtvis kanske hade lett till mer aktivitet från skivbolagets sida. Möten tenderar att ge mer fart i saker. Nu kan dock kontoret lätt hänvisa till din app, det blir ju enklare så.
Trevlig grej men revolutionerande så det skakar branschen, nej.
Av nån jävla anledning finns jag i West Coast Riots målgrupp i deras sponsrade Facebook inlägg. Fast varje gång jag ser dem blir jag mest full i skratt.
Vad är det för festival, gubbar över 40 leker punkare? Sen har de lagt till ett illa dåligt "tjejband" för att inte få skit? Som dessutom ett band som inte tar punken något framåt.
Frågan är vilken målgrupp det ska vara? Är jag målgruppen då de flesta av de här gubb-banden är mina kompisar? Vad tror någon att jag skulle åka till Göteborg och se saker? Undviker Göteborg som det är ändå. Det skulle bli en festival med ex-punkare som numera är kvasi-hipsters och spelar golf.
Eller bara för att ekonomin och politiken just nu barkar åt helvete så kommer punken tillbaka? Tja min gode bokare Björn sitter ju och dröser ut turnéer med både Tuk Tuk Rally och 23 Till. Fast det är inte bara gnäll. Jag vet precis hur vi ska utnyttja situationen.
Just nu är Tidal etta på app-store efter att Kanye West släppt sin platta exklusivt på Tidal. Samtidigt ser vi att flera aggregatorer har plockat bort Tidal från sina tjänster på grund av uteblivna royalty utbetalningar. Precis, Tidal betalar inte andra artister utan låtar alla sin pengar går till sina ägare!
Det här med exklusivitet på en tjänst är inte bra. En hel del artister tror att det är smart, men kommer snarare skada musikindustrin i det stora. Vi kommer snart vara tillbaka till det rasistiska apartheid system som skivbutikerna utgjorde. Bättre att dessa tjänster slåss med att vara så konsument vänliga som möjligt. Då får lyssnarna en bättre upplevelser och artisterna får anpassa sig efter sina konsumenter som det är i de flesta branscher. Jag förstår inte att vi hela tiden försöker i musikbranschen att låsa in publiken i dåliga system hela tiden bara för att ha kontroll?
Just nu är det fler som börjar köpa flera abonnemang för att få tag i exklusiva releaser. Förhoppningsvis bara en trend just nu. Över tiden så kommer det ersättas med pirat saker, så har det varit förr kommer bli så igen.
Men är Tidal en succé? Så här skrev Gizmodo
But don’t worry guys. Tidal is still number one on the App Store. So it’s a success right?
Wrong.
Tidal’s definitely experiencing some fantastic growth, but Jay-Z and company are gonna need to keep dropping exclusives every week if they want to keep that growth going.
Or they could just do a few more awkward press conferences. That seems to have worked in the past.
Troligtvis är det så att Tidal blöder ganska mycket och just nu försöker varje knep för att få prenumeranter. Tyvärr ger det väl fler den dumma idén om sajter, appar med exklusiva saker. Tyvärr är Tidal samma sak som de hemska majorbolagen...eller vänta nej de är värre. Funderar att faktiskt ta ned vår katalog från Tidal då de inte betalar för den. Även för att jag tycker Kanye West är en idiot kan vara skäl nog att ta ned sakerna.
Där har vi en ny artist i stallet. Ska avslöja mer i nästa vecka.
Samtidigt som Frantic Sunday tar paus på obestämd tid. Det har vart kul att haft med sig dem på den resa de har gjort. Allt från Tysklands turnéer till att crowdsurfa på japaner i Toronto.
Så där nu är skiten igång....jag uppdaterar här i år.
Det första man får se är Kempe...kan vi inte ha fler låtskrivare. Undrar om de andra två har med honom för att få vara med. Typ jag skriver en låt tar med Kempe som skriver ett åhh och jag får vara med?
Samir och Viktor
Okey vi vet att det är sämre bidrag i år för att sverige inte ska vinna. Fast måste det vara gjort av en 14 åring i Finspång? De där killarna såg äldre ut. Det här är sämre än Ronny och Ragge. Sämre än Mange makers.
Kunde de inte tagit med Tove Lo så skulle hon kunna visat tuttarna?
Pernilla Andersson
Jaha, det här var verkligen några minuter som inte gav någonting. Jag vill ha tillbaka mina förlorade minuter.
Va fan bara fem hjärtröster. Undrar hur många ungar som nu slitit ut skärmen på sin ipad nu.
Mimmi Werner
Dussin låt för att vara i Nashville. Men hon skrev den säkert på vandrarhemmet hon bodde på med killen i receptionen. Hästlängder ändå i jämförelse med de andra.
Ja artister kom väl inte i närheten vad Gina tjänar på att stå där och spela dum.
Albin och Mattias
Ytterligare en dussin låt. Suck ska det här vara bra?
Svensk tv underhållning har ju inte blivit bättre. Nu har vi ju Pontus Af Sillén som är roligt som en blind igelkott i en säck. Loffe såg dock kul ut, det skulle vi ha.
Robin Bengtsson
Förklaringen varför Flo Rida försvunnit från listorna kom just här. Robin leverar det bästa här. Det bästa når inte någonstans så Flo Rida, byt låtskrivare genast. Det här suger fetingpung.
Ace Wilder
Väldigt lik Busy doing nothing. Typ som när man gör del två av en film som Göta Kanal 2. Blir inte riktigt lika bra. Fast i det här startfältet, kanske den klarar sig.
Jaha ja...Mimmi och Ace som går vidare?
Samir och Viktor till andra chansen...men sen? Hmm Robin eller Albin och Mattias. Pernilla åker ut?
Jo det chansar vi på.
Vanligtvis brukar mellangrejerna vara bättre än låtarna själva. Nu har det sjunkit till lika låg nivå som bidragen.
Jo en flopp får ni i finalen. Christer har bett om dåliga bidrag,
Inte helt överraskning att Pernilla åkte ut, hon är ju tjej och rösterna går ju till de som tar av sig på överkroppen och vart med i någon såpa som idol eller paradis hotell. Hon skulle gjort en Tove Lo den som funkar i sådana här lågvattenmärken.
Jag håller mig till Ace och Samir och Viktor till final. Andra chansen Mimmi och Robin. Albin och Mattias ut.
Ahh när jag hörde Anna på radion var den så jävla dålig att jag spånade på att de tog av den för inte Anna skulle hoppa på spåret i Skarpnäck när hon åkte ut. Fast nu hör man att den är bättre än den skiten som spelades. Det gick att komma lägre? De tog bort den för att hon inte skulle vinna? Fan det här räcker ju till mängder med konspirationsteorier.
Jo det gick att komma lägre med pausunderhållningen... vi är förbi botten, Vi är snart i 9 cirkeln i helvetet på alla sätt.
Ace var väl lätt. Men nu får vi se.
Ja mellan Mimmi Werneroch Robin är det Robin.
Jag trodde Mimmi skulle klara sig. Men hon tog inte av sig tröjan.
men som alltid, kan jag få tillbaka mina licenspengar?
Om Anna Books diskning. Klart som fan låtskrivarna visste att låten var utlagd. Problemet med att de flesta låtskrivare i mello är både oseriösa och fruktansvärt okunniga. Man skäms att de ens räknas till resten av musikbranschen. Lite som när Mc Donalds säger att de är en restaurang lika fin som Leif Mannerströms restaurang i Göteborg, för de är ju båda restauranger.
Fast idag fick jag lite mer skvaller. Tydligen ska dessa tre klåpare jobba åt Per Sonerud. Okey för att man ska förstå sig på det här måste man veta vem Per Sonerud är. Han är en galen miljonär som tar fram konstiga artister. Lite som att jämföra en bra pjäs på Intiman med en buskis i Varberg. Per har gett ut klassiker som Brandsta City Släckers, Svenne Rubins, Hajen, Yo Motherfucker och Lars Vegas Trio med mera. Han har gett ut en massa annat också men är mest känd för sina buskis saker. Dessutom är han den mest roliga och kontroversielle skivbolags direktören på 90-talet.
Jo 90-talet ja. Men det här förklarar lite vart dessa tre klåpare kommer ifrån. Om man säger så här mycket av Pers katalog är väl inget man skryter högt om i bättre kretsar, men man blir polare med bilburen älder ungdom som dricker folkbärs.
Det som är muppigt är väl att Christer Björkman omger sig med buskis låtskrivare när musikundret finns? Men visar väl vilken nivå Melodifestivalen ligger. Tänkte ställa upp med Peter Flack som Hjalmar så kan det gå hem hos Christer och folket.
Igår var det Simba som presenterade årets indie releaser på Scala i sthlm. Tyvärr kunde jag bara vara där en kort stund. Hann dock få lite skvaller med Lunkan och Lunkan samt Zia från Edmonton Aylers. Mommyheads ska spela in en ny platta och göra en runda i europa. Att man inte ska missa Bowie hyllningen den 3 mars på Södran var klart.
Sen vart jag tvungen att åka vidare. Vart avslöjar jag på måndag.
Hur står det till med jämställdheten i musikindustrin? Eller rättare sagt viljan att det ska bli jämställt? Tydligen ska jämställdheten bara speglas på scenen inte så mycket bakom scenen. Om den ska speglas bakom scenen ja då är det i de kreativa bitarna, nästan aldrig i maktcentret.
Jag jobbar på Musichelp som är det enda svenska independent musikbolaget som har en kvinnlig VD. Jo ni läste rätt vi är ensamma. Det kom fram på SOM:s årsmöte där en grupp gjorde en kartläggning över kvinnor i VD poster inom musikbranschen (bara på musikbolag, live bolagen var inte medräknade). Jag tyckte det var konstigt också då jag känner flera kvinnor som driver musikbolag som Vera Vinter (Bjärka Produktions), Åsa Carild (Exergy), Eva Karman (Smilodon). De räknades inte för att de inte hade en omsättning över en viss gräns.
Så 12% av alla bolagen i Sverige hade kvinnliga VD:ar. Vilket senare visade sig vara att 6 % är ungefär en person. Så det finns två kvinnliga VD:s i tillräckligt stora bolag. Ulrika Holmberg på Musichelp och Maria Molin på Lionheart. En på Independent sidan och en på major sidan.
Nu var inte rapporten klar så det kan ju dyka upp någon till, troligtvis inte för jag har inte själv hittat någon. Jag tror rapporten släpps nu någon gång i vår.
Idag läste jag en debatt av Amanda Schulin på Aftonbladet läs den här. Jag citerar lite här "Gott folk. Låt mig presentera: den hycklande feministmannen.
Varför är beskrivningarna ovan skolboksexempel på den hycklande feministmannen? För att villkoret för hans feministiska uppfattning är att hans plats i världen aldrig är hotad. Förutsättningen för hans kritik mot rådande maktförhållanden är att hans egen makt inte komprimeras.
Den hycklande feministmannen skulle aldrig någonsin ta ett steg åt sidan för att släppa fram en kvinna. Aldrig kompromissa med sin egen framgång eller sitt eget talarutrymme. Han tycker kanske att män i allmänhet bör göra det, bara inte han. För han kan ju göra så mycket bra för jämställdhetskampen med den där makten."
Vilket är rätt spot on i musikbranschen. Jag kan räkna upp otaliga exempel där de har anställt nya framåt kvinnor i olika positioner men där det sitter en gammal gubbe kvar (som ibland till och med har gått förbi pensionsåldern men vägrar släppa taget) som VD. Skulle undersökningen också ha kollat hur många kvinnor som är precis under i beslutsfattandet skulle man ha hittat rätt många. Sen i musikindustrin har vi också lyckats ta fram den hycklande feministen som går hand i hand med hycklande feministmannen.
Eftersom vi är så ensamma med att ha en kvinnlig VD så borde vi få en helevetes massa talaruppdrag och sitta med i paneler, speciellt om ämnet. Nix det är nada. På dessa platser sitter det en massa feminister som inte har någon maktposition och inte vill släppa den platsen de har för någon sak i världen. Jag var på Folk at Heart då hade de där en debatt om "Varför finns det så många killband? -Jämställdhet på musikscenen. Jämställdhetsarbete på och kring musikscenen. Kort föredrag om musiklivet och Nätverket 50/50, följs av gemensamma diskussioner kring jämställdhet i musiklivet i Sverige, utmaningar och positiva exempel." kan man läsa i programmet.
Här kommer det roliga Folk at Heart sponsras av Live at Heart. För ett år sedan så fick vi erbjudandet att köpa in oss i Live at Heart och med det också fick en plats i styrelsen. Som vanligt gick förfrågan till mig eftersom jag är den som syns i Musichelp och oftast sitter i paneler och föreläser. Jag föreslog snabbt att visst vi köper in oss men bara om ni tar Ulrika Holmberg vår VD i styrelsen eftersom det är hon som tar våra större beslut och har en bra koll på styrelseuppdrag då hon har suttit i flera styrelser genom åren. Det blev så, Ulrika är med i styrelsen i Live at Heart vilket gör festivalen den enda som har en kvinnlig styrelseledamot med bakgrund i musikbolagen.
Vad borde vara logiskt att ta in om man nu har en sån här jämställdhetsdebatt på Folk at Heart? Jo sin sponsors egna styrelsemedlem som är kvinna? Nej inte ens frågan kom. Inte vill nätverket 50/50 att det ska komma in en annan kvinna? Eller lyfta fram ett bra exempel, nej det skulle hota deras position och retorik! Rent krasst borde de väl ha kollat lite närmare på de bolag som är nära festivalen och kolla efter exempel? Trots allt det är Ulrika som i slutändan väljer om det är killband eller tjejband som kommer framåt. För vad spelar det för roll att skapa 1000 "tjejband" om alla är så dåliga att de inte tar sig någonstans. En jäkla björntjänst. Dessutom är jag allergisk mot benämningen tjejband och killband. Det är band med kvinnliga eller manliga utövare. Vårt jobb är att se potentialen hos banden oavsett kön eller sammansättning.
Det här upprepar sig om och om igen. Jag har gång på gång föreslagit Ulrika som deltagare i paneldebatter. 50/50 slingrar sig alltid och vill gärna inte ha med en kvinna med andra åsikter än de själva. Jag har vart på Musikens makt en festival i Luleå som hanterar dessa problem. Har vi någonsin fått en inbjudan, nej, inte ens ett intresse. Var upp till Popkollo, nej de var inte intresserade för hon hade ingen produktions funktion. När gubbväldet SKAP gjorde en feministgala på Mosebacke var det viktigare och sitta och gulla med kändisarna Robyn och Lina Thomsgård än att ta in riktigt folk från branschen. När de hade en mentorskaps kurs för kvinnor i branschen var inte Ulrika intressant som mentor för hon var för högt upp. När det fanns en ledarskapsutbildning för bara kvinnor, kom hon inte med för de såg till att lägga saker så hon inte skulle komma loss ( hur dum får man vara att lägga första kurstillfället under världens viktigaste musikmässa SXSW). Jag kan radda upp säkert tio mer exempel. Feministerna i branschen vill inte släppa sina platser på scenen för en annan kvinna som kan hota deras ställning. Punkt slut.
Det sak också sägas att Ulrika inte ens gillar att står på scenen. Speciellt om det är för att hon är kvinna. Hon vill stå på scenen för att hon har gjort något bra inte för sitt kön. Att det är jag som syns är inte heller så konstigt. Jag har gått två TV utbildningar inkluderade med presentationsteknik. Jag har fått fem superkurser inom SFbio med presentationsteknik. När Ulrika blev VD på Musichelp för två år sedan så gav styrelsen henne chansen att få pengar för att gå presentationskurser. Vi kollade dock av hur mycket Ulrika kom upp på scenen. I och med att feministerna inte låter sina platser gå till förfogande så tog vi beslutet att ta dessa kurser inte var så nödvändigt.
Tillbaka till att feministerna bara vill ha produktions exempel. Ja för det är där de vill ha kvinnor på scenen. Inte bakom scenen, inte i beslutsförfattandet. Nej på scenen. De väljer alltid någon kvinna som är artist men startat sitt egna bolag att ta fram. Varför? Enkelt hon kan inte hota deras ställning. Jag ser väldigt sällan bra kvinnor som Jonna Peltola, Carolina Eriksson eller Petra Lundmark på dessa paneler heller.
Jag brukar säga att stjärnan hos OLW är deras Dillchips, men inte fan sitter chipspåsen i styrelsen. Artister är ofta samma sak, det är produkter. Visst det är de som syns. Samma med chipspåsen det är den som är i hyllan som folk ser. Knappast någon som kan räkna upp personerna i styrelsen på OLW. Fast det är de som kontrollerar vart den här chipspåsen syns. För både feministerna och feministmännen är spotlighten det viktigaste, inte så mycket att branschen ska vara jämställd. Nu ser vi dock att kvinnliga artister tar sig fram. Kolla:
P3 Guld 2015 - Alla vinnare
Årets artist: Timbuktu
Årets grupp: First Aid Kit
Årets nykomling: Tove Lo
Guldmicken: Veronica Maggio
Årets dans: La Fleur
Årets hiphop/soul: Linda Pira
Årets pop: Beatrice Eli
Årets rock/metal: Crucified Barbara
Årets låt: "Knäpper mina fingrar (Remix)" - Linda Pira
En man av 9 vinnare var av två "Tjejband".
Grammis 2015
Årets artist: Tove Lo
Årets låt: Tove Lo, ”Habits (stay high)”
Årets album: First Aid Kit, ”Stay gold”
Årets nykomling: Seinabo Sey, ”For Madeleine”
Årets rock: Kent, ”Tigerdrottningen”
Årets pop: Little Jinder, ”Little Jinder”
Årets hiphop/soul: Lorentz, ”Kärlekslåtar”
Årets elektro/dans: Rebecca & Fiona, ”Beauty is pain”
Årets musikvideo: Max Vitali för Röyksopp & Robyns ”Monument”
19 pris, 9 kvinnliga pristagare varav två "tjejband". Det sak också sägas att utav de 10 så i Glada Hudik så är det osäkert hur många kvinnor det finns. Samma sak i Norrköpings symfoniorkester. Alla tunga priser gick till kvinnor.
Det här är ett återkommande problem. När jag la ut ett öppet brev om hur STIM tog in en vit medelåldersman när de satte VD posten för något år sedan, vågade ingen replikera. Bakom kulisserna så var det många som höll med men ingen gjorde något. Det ända som hände var att Lina Thomsgård ringde och var skraj att hennes position var hotat. Vi hade ju sett igenom att hon fick betalt för att leka målvakt åt Alfons Karabuda på SKAP som är den största hycklande feministmannen på jorden.
Frågan återstår, vill vi verkligen ha jämlikhet i musikbranschen?
Någon sa just...men vi fick in en sån där Smelly Cat. Nu kan man undra vad det hänvisar till men det ska också påpekas att det även finns Smelly Dog.
Det här är benämningen på dåliga sing och songwriters. Givetvis efter Phoebe i vänners låt.Ibland är det också benämning på ensam tjej på gitarr.
Det otäcka är att Phoebe faktsikt framstår bättre än flertalet som kommer in. Smelly Dog är då ensam kille på gitarr. De flesta av det här tar sig på alldeles för stort allvar.
Vad gör man inte för lite PR. Det här är sellout megatime. Typiskt amerikanskt också 200 miljoner dollar för en artist som knappt har haft 400 000 streams. Vilket skulle göra runt 2000 dollar. Hon hävdar miljoner. Men knappt 5000 lyssnare i månaden så bevisar det att så inte är fallet.
Här har man nog en som micklat med siffrorna hon har 3600 följare men bara 5000 lyssningar i månaden. Luktar siffer boostare lång väg.
Sen till det roliga. Alla album är utgivna av Right on Records som man med lite enkel letning hittar att det är hon själv som gett ut allt. Det vill säga hon har använt någon aggregator för att lägga upp sin egen musik som hon själv har alla rättigheter till.
Hur kan hon då stämma Spotify kan man undra? Jo det har med amerikansk korkad lagstiftning, anledning att de har så jävla mycket roliga lappar om olika saker som att kaffet är varmt och liknade. Det handlar om den mekaniska biten som i USA sköts separat.
Så i princip så lägger hon upp musiken och bestämmer att en del som hon äger inte ger Spotify rättigheten att lägga ut den, fast hon just bett dem att göra det.
Före jul var det ytterligare en knasboll David Lowery som är ännu mer okänd och ännu girigare och uttalat en knasboll stämde Spotify för jul för samma sak. 224 Följare och knappt 50 000 streams ska han ha 100 miljoner dollar.
Vad man skulle behöva göra är att styra upp amerikansk lag och sätta en hel del advokater bakom galler för idiotiska stämningar.
Det roliga är att Melissa och David ligger kvar på Spotify. Vad de borde göra är att alla streaming tjänster går samman och helt enkelt svartlistar dem för all framtid. Det finns en speciell plats i helvetet för misslyckade giriga artister.
Lämna en CD….jag pratade men en person idag som ville lämna
en CD. För några veckor sedan berättade Anders Damberg att han skulle stänga
Najs Prajs i Örebro, en legendarisk skivbutik. Om han stänger den, ja då kan du
tänka dig vad jag anser om CD då vi stängde igen vår fysiska distro i höstas.
Den fysisk distron har vi debatterat i snart 4 år att lägga ned. Att ge mig en
CD är ganska vanskligt.
Just nu ligger det faktiskt en CD på mitt skrivbord. Jag fick den på Future Music Forum av en tysk. Tyskar är generellt efter
musikmässigt, jo David Hasselhoff är stor i Tyskland. I Sverige har han en
knasig TV show. Så att en tysk ger mig en CD skiva är rätt så vanligt. Varför
har den då hamnat på mitt skrivbord….jo för namnet. Kolla:
Japp ni ser rätt. Artisten heter Popi. Bara det är
hysteriskt kul. Skit in skit ut brukar det heta. Nu vet jag faktiskt inte om
det är poop på. För jag har faktiskt inte lyssnat. Den har legat där ni 4
månader. Jag har inte ens bemött mig att lägga in den i CD spelaren. Den är där
för att namnet är så jäkla kul…Poooopi. Jag har dock bemödat mig att läsa
inläggs kortet. Texterna fick mig inte mer i känsla för att stoppa in den i CD
spelaren. Fast även de ger ett kul
skimmer:
Keep on dancing baby,
Shake your
body, baby
Keep on
moving, baby
Ride your
body, baby
Shake it
harder, baby
Det är lite klubb “Sunkigt” över det hela. Något jag brukar
gå igång på. Nej inte nu. Det är en CD det är ganska så motbjudande. Jag traskade in på lilla lagret och kollade in hyllorna med
olyssnade CD:s som vi plockat hem genom åren på Midem. CD:s som aldrig blivit
lyssnade. Här är en liten del av hyllan. Tänk på att det är tre rader bakåt
inåt hyllan.
Inte så uppmuntrande. Kollade hur många olyssnade länkar jag
hade. Just nu 35. Tänk på att jag fick in runt 230 per månad. Jo jag lyssnar på
länkarna före CD skivan. Jag skiter i hur fint omslag du gjort. Det spelar
liksom ingen roll. Digitalt går före.
De trillar av pinn en efter en sa Lennart Östlund i telefon. Lennart har nog spelat in de flesta av stjärnorna som finns i sitt Polar Studios. Jag vet inte om han spelade in Motörhead. Men jag träffade Motörhead ett antal gånger. Det finns mängder med historier kring bandet speciellt Lemmy Kilmeister.
Det lustiga var att jag städade förrådet för några dagar sedan och hittade Lemmys autograf inramad. Den kommer ifrån det klart roligaste mötet jag hade med honom på Arvika festivalen. Det var en presskonferens och just då jobbade jag för en obskyr tidning som fotograf och skulle fota Lemmy och Mikky Dee. De kom in i området och det gick ett sus genom journalistkåren. Lemmy tog en rejäl klunk whiskey och frågade:
- Anyone has any questions?
Det var helt tyst. Ingen hade några frågor. Ingen sa nåt. Till slut hördes en liten pipig röst:
- Are you still the loudest band in the world?
Lemmy glodde på honom.Sen kom det en stark och rungande:
- NO.
Sen blev det inga mer frågor. Ingen vågade fota heller. Jag gick sonika fram och bad om en privat fotosession med de båda herrarna. Jag fick mina bilder och min autograf till på köpet.
Det blev flera möten senare men just den där kommer man ihåg. Kanske dags att dricka upp den där flaskan Motörhead vin.
