Nästan varje mail med presentationer av artister innehåller "vi är ett seriöst satsande band". Problemet är att när man väl kollar dem så är det de kallar seriöst satsande allt annat än seriöst.
Ett band som satsar jobbar alla i bandet hela tiden varje dag med bandet. Det här kan man lätt kolla om man går in på bandets sociala medier. Uppdateras inte dessa varje dag så lär det inte vara ett seriöst satsande band.
Band som gör ett maratonlopp som ett hundrameters lopp. De här är extremt aktiva en väldigt kort period. De är de här som sedan skyller på branschen att de inte plockade upp bollarna de kastade upp i luften. Inte heller seriöst satsande.
Sen har man soffbanden. De som jobbar på bra tills de blir signerade och tror att bolagen nu ska ta över de jobb de gjorde och samtidigt kan de sitta i soffan och ha synpunkter.
Ofta med de här banden är att när man presenterar saker som de ska göra för att vara ett seriöst satsande band så rynkar de på näsan. De vill inte skaffa spelningar de vill hellre presentera sig för bokningsbolag som sen ska sätta massa spelningar.
Att göra flera små enkla presentations videos ändras snabbt till att göra en megaproduktions video som tar upp mängder med pengar och tid.
Att skriva speciella låtar ersätts med att skriva det man tycker är kul, helst ett 10 minuters epos som är svårtolkat.
Listan kan göras lång. Men det satsas inte seriöst. Utan oftast är det att man gör det man tycker är kul. Det andra lämnar man vid sidan om.
Jazzmusiker är oseriösa, så är det bara. De flesta bolag som jag stött på som ger ut jazz är verkligen rena amatörer och bör inte räknas som riktiga skivbolag. I ärlighetens namn så var mitt skivbolag som jag startade som trettonåring mer seriöst än de största jazz bolagen i Sverige idag.
Hela tiden ska dessa musiker ha mer bidrag och stöd trots att den nya tekniken visar att ingen lyssnar på vad de producerar. Tyvärr så ger de här oseriösa musikerna en dålig vibb.
De gnäller om att de inte kan leva på sin nisch musik. Lyssna nu det kan inte de som spelar knullpunk heller. De gnäller dock inte. Antingen lär ni att göra riktig PR. Eller så inser ni att ingen vill höra det ni producerar. Vi måste sluta dalta med dessa misslyckade musiker.
Här är ytterligare ett snyft reportage om en misslyckad jazz musiker som tror ha gett upp mycket, men egentligen ens gjort 10% av vad som ska göras. Vet ni vad jazztöntar det är dags att börja jobba istället för gnälla. https://mitti.se/inget-lyxliv-efter-25-ar-i-jazzens-tjanst/
Kollade upp den här "jazz stjärnan" hon har inte ens 100 000 streams. Kollade upp knullpunk stjärnan Eddie Meduza har över 20 miljoner. Vad det handlar om är att folk vill hellre höra Mera Brännvin än en gitarr runkande jazzmusik. Det sårar säkert en massa musiker som tror de är finare. Tyvärr dock sämre än knullpunk.
Jazzen har tutat i sig själva att de är finare än andra musikstilar men i själva verket både oseriösa och producerar saker som ingen vill konsumera. Tyvärr vi kan inte statligt ge stöd till restauranger som serverar oätligt mat. Lika lite som vi borde ge jazzen stöd. Det här är lite som kejsarens nya kläder någon måste påpeka hur pass inkompetent den här delen av musikindustrin är.
Fick ett mail av en artist som beklagade sig över att den inte fick media runt sitt singelsläpp. Tyvärr är det så att de flesta släpp inte innehåller några intressanta detaljer för pressen. Ibland om de är lite välgjorda så kanske lokalpressen kan skriva men bara kanske.
De flesta glömmer att det släpps tusentals singlar per dag säker uppåt 60000 om dagen. Bara i Värmland släpps det 365 singlar, en om dagen, och då räknar vi proffs släpp så det är utan amatör släppen som tillkommer.
Så varför ska media skriva om ditt släpp om du är en halvokänd artist och det ända du bidrar med är en av de där 60000 låtarna? De flesta tror inte de når ut och det är fel på informationsvägarna. Nej ofta är det 99% fel på innehållet av informationen.
Det behövs en story och lite tajming.
Bland de proffsen ser man hur de vänder och vrider på saker för att få en bra story. Tummar på sanningen jo det gör de hela tiden. Därför måste du anpassa dig till samma metoder. Nästan alla artister jag jobbar med har svårt att anpassa sig till dessa saker.
Det finns en hel del skräckhistorier som har gjorts för att locka press, fixa bromsarna på turné bussen, inbrott för att fixa headlines om stulna instrument. Låtsas att mastern blivit stulen i en taxi. Be artisten slå sönder hotellrum (Dregen var trevlig nog att betala tv:n innan han slängde ut den genom fönstret).
Ja det måste vara en jävligt bra story för att media ska plocka upp den. Att låta sanningen vara i vägen för en bra story gäller verkligen inte här.
Att berätta vilka som spelar på singeln skiter media i om det inte är superstjärnor. Sorry att ha med Fredde Wadling eller Nanne Grönvall ger inga poäng. Madonna, Taylor Swift ger poäng.
Att Kalle kula har producerat ger inga poäng heller. Nästan ingen producent ger poäng. Mixare och mastrare ger inte heller poäng.
Ofta formar man presstexten så den belyser något annat. Tex där de mixade med bromsarna på turné bussen. Kraschen i sig var headliner. De var synd om det stackars rockbandet vars buss gick i diket. Lite dramatik och inga större skador. Det viktiga man fick ut var att turnén fortsatte och att de minsann skulle spela på de här tio datumen den närmsta månaden. Voila du har fått in på slutet deg du ville. Att bandet har en turné. Hade man gjort ett rent pressutskick med bandet skulle ut på turné så hade pressen inte tagit med det. Därför troligtvis fick de in tjugo andra som också åkte på turné ungefär samtidigt. Busskraschen var mer det som stod ut som gjorde att de fick in det i pressen.
Så du vill leva på din musik? Du vill jobba heltid på din kreativitet?
Eftersom det är så många kallade men få utvalda så här är lite av de kriterier som gäller.
Nej du kan inte kombinera trygghet med en sån här karriär. Du kommer få ta en massa chanser där man inte vet om det är rätt eller fel. När man börjar säga nej till chanser utan anledning så börjar din karriär stanna.
Det går inte heller att kombinera bekvämlighet. Du kommer inte kunna ha tider 9 till 5, ha hus och en pensionsförsäkring. Dessutom ska du ha en jävligt förstående partner. Troligtvis kommer du bränna en hel del förhållanden.
Högtider glöm det. Du kommer inte vara där när bästa kompisen fyller år. Du kommer inte närvara på den traditionella midsommarafton som ni haft alla år innan.
Du kommer inte bestämma själv över din karriär. Det är team som gör upp saker och du är mest där för att utföra dem. En flygning görs inte bara av kaptenen på planet. Det är ett hundratal människor involverade. Du kommer därför inte ha kontroll hur mycket du än vill. Är du kontroll freak kommer du misslyckas.
Du kommer inte göra de häftiga sakerna. Allt för ofta så är det artisten tycker är coolt helt förlegat och de nya sakerna som gäller är inget artisten har talas om. Ett av de större misstagen är att inte prova nya vägar.
Var flexibel och se möjligheterna. Teamet tröttnar oerhört fort på att ha en gnällig medarbetare.
Du kommer få göra de tråkiga sakerna innan du gör de roliga. Du ska gå in i studion med en okänd producent än att åka ut och shoppa eller hänga vid poolen. Tänk hela tiden du är på jobb inget annat.
Du får inte ha ankare. Nej det går inte att tacka nej till saker för att du har familj, bil och en massa fasta kostnader. Det här går inte att bolla med så ju mer ankare du samlar på desto mer är sannolikheten att du inte lyckas. Det finns en anledning varför man väljer unga artister utan ankare.
Tro inte du är själv som offrar saker ofta är det hela teamet som gör samma uppoffringar.
Jag är med på en sida där man kan lägga ut musikbranschjobb. det här dök upp för någon dag sedan. Vanligtvis brukar jag dölja vissa saker men eftersom det här kom i en offentlig kanal så kan jag visa lite hur artister ofta beskriver saker och faktiskt inte ha någon koll på verkligheten. Ett satsande pop/rockband i Stockholm söker nu samarbete. Har du behov av ett examensarbete eller Case? Vår musik är nästintill färdigställd, kvar återstår en finslipning av en producent. Men när den är färdig, så vill vi sprida den med bästa möjliga effekt. Deadline'n som lyder: Innan sommaren. Våra referenser: No Doubt, Paramore, Rise against. Vi har alla kontakter inom musikbranschen men vi känner att vi är lite ringrostiga på marknadsföringsbiten. Och då tänker vi Facebook, instagram, Twitter m.m. Så känner du några hungriga elever som vill praktisera eller kan tipsa om samarbete av annat slag som vill marknadsföra musik och skapa ett nära samarbete med ett proffsigt och hett band med stora chanser att break'a i år så hör av er till mig. Mvh Linda från Leaving Ember
Redan första raden Ett satsande pop/rockband i Stockholm söker nu samarbete. Sånt gör mig allergisk. Vad så satsande? Bandet finns inte ens. Börjar man leta lite så kommer man hitta att det finns en facebook grupp, med 2 följare som startade i november. På fem månader har inget hänt. Fucking fem månader och två följare. Där kan man verkligen inte prata om satsande. Snarare en stilla undra om det här ens existerar?
Musiken är nästan färdigställd, bara att en producent kommer in och fixar lite. Jo tjena, är det en riktigt producent så är det inte bara och komma in och slipa lite det där kan ta flera månader. Gissningsvis är det ingen riktig producent utan någon som mixar lite grann.
Sprida med bästa effekt innan sommaren. Öhh det vi släpper innan sommaren är redan klart. Har vart klart sen i november. Om man nu sitter med en producent och jobbar och tror att man ska kunna släppa det innan sommaren är man inte lite ute och cyklar. Det här är det vanligaste amatörmissen man någonsin kan göra. Det kommer bli en kapplöpning mot klockan att få ut skiten och det kommer inte ens hinnas med en tiondel av vad som måste göras. Ibland undrar man vilken planet sådan här artister bor på.
Referenserna...tja inte de mest coolaste banden i lådan, men okey.
Har alla kontakter inom musikbranschen. Jisses undra vilka dessa kontakter är? Känns inte som artisten någonsin har vart i kontakt med den riktiga branschen när man har planer som det här. Marknadsföringsbiten, Facebook, Instagram och Twitter. Just den biten som just nu skivbolagen trycker tillbaka till artisten då de är svåra att fejka och få intressanta. Det är ju bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Ja jag glömde de sitter ju i studion och finslipar med en producent. Nä för i helvete det finns så jäkla många bra online kurser hur man gör det här. Inget man skjuter över på någon elev eller en PR byrå heller. Jag vet att de flesta amatörer tror att dessa tjänster finns och att de inte vill betala för dem. Jag kan tala om att de finns men de bästa skulle inte ta i det här med tång och de vill ha runt 20000 kr i månaden för att bara göra det grundläggande. Att utnyttja studenter är riktigt pinsamt och snålt. Bevisar att det inte är en riktigt satsning heller.
Sen kommer det verkliga dråpslaget. proffsigt och hett band med stora chanser att break'a i år. Hallå lyset är på men ingen är hemma. Bara det här första bevisar att det är verkligen låg amatör nivå vi pratar om. Stora chanser att break'a i år. Vilket UFO tror något sådant. Musikstilen att bedöma utifrån referenserna (då sågspånen inte lagt ut något) så är det inget man tar fram snabbt. Stilarna är hopplöst ute. Dessutom kom två av dem på 90-talet då man kunde göra saker snabbt och det gick inte snabbt då heller. Det här är också om artisten jobbar vilket verkar si och så med. Eftersom inget är klart och första släppet bara kommer bli en blaffa så att tro att det kommit någonstans innan det här året är som att tro på jultomten. Hett band, jo hett hos bandet och deras två löss. Det finns ju ingenting. 0 gånger 0 är 0 så enkelt är det.
Det här är ju mindre sanning än i ett Nigeriabrev i deras beskrivning. Tyvärr också väldigt vanligt. Jag ser de här formuleringarna väldigt ofta och de har som alltid ingen som helst substans. De lovar vitt och brett något som inte kommer slå in. Jag bara hoppas att ingen stackars student går på den här skiten.
Japp dags att beställa en Uber och dra till flygplatsen. Två veckors turné ska jag försöka sammanställa och även ge en del reflektioner. Nytt kommer under påsken.
Om du verkligen vill skapa problem för ditt skivbolag. Skicka alla dina filer i olika omgångar med olika uppdateringar. Det kommer få ditt skivbolag att hata dig.
Du ska ALDRIG ha så bråttom att du skickar iväg en fil som inte är klar.
Ibland spenderar vi timmar att moppa upp efter artsiter som har fel fodral ute, pressbilder som inte gäller. Låtar som är omastrade som står som mastrade. Samtidigt som artisten tydligen tycker att vi ska vara fucking tankeläsare över vilken fil som ska användas när vi fått tre olika versioner under en dag.
Klarar man inte det här ja då ska man bara ge ut musik på soundcloud ingen annanstans. Du har inte det som krävs.
Om du har ett uppdrag gör det först och håll dig till det. Jag stöter på en mängd folk som gör en massa annat som är roligare. Håll inte upp ett uppdrag bara för titeln.
Stötte på ett band här på Sxsw vars manager inte var på spelningen utan var på något av hens favorit band som spelade samtidigt. Det var väl en av de värre sakerna. Men jag ser många småsaker som att folk skiter i att nätverka för att dricka öl eller se något band som de gillar. Både managers, artister och organisationer gör den missen. Har man flygit halva jorden och fått tag i ett pass så borde man utnyttja den situationen. Bra många som sen gnäller att Sxsw inte gav något hänger ihop med att de kombinerar det hela som någon semester. De åker på Rodeo eller någon sightseeing och missar det där nätverksmötet. Du är här för att jobba och ta de bästa chanserna. Gör du inte det. Se dig om efter ett annat jobb.
Vissa artister är som små barn. Du vet den där ungen som står längst bort i rummet och vrålar: mamma/pappa kolla nu då.
Sen visar ungen upp något banalt som att sätta ihop två legobitar eller att han kan stoppa upp något i näsan eller påfundigt.
Föräldern slö tittar och säger lite trött: så duktigt av dig.
Tydligen blev Ryan Adam sur på publiken när de inte lyssnade tillräckligt här på Sxsw. Muttrade: ni lyssnar inte eller gillar låten.
Det är också artister som visar upp stolt något som är släppt på Spotify.
Har man aldrig vart på Sxsw så är det svårt att beskriva. Det är som en sommar festival i Sverige fast 1000 gånger större. Där tusentals försöker pocka på din uppmärksamhet. Ett konstant larm av publik och musik överallt. Mitt i det där försöker du göra buissness.
Du måste ha kunskap om vart sakerna är och vem går vart. Bli inbjuden till rätt RSVP listor för att sen inte hinna gå. Du kommer missa 50% av mötena på grund av tusentals olika anledningar. Det är ett kontrollerat inferno. Du lever i infernot i en vecka. Alkohol och dåligt med sömn.
Som någon sa, du överlever SXSW genom att tänka att det här är sista gången.
Artister sticker ut på fel sätt är rätt vanligt. De går långa vägar för att uppnå konstiga sajters krav som mastrat för ITunes eller HQ filer i 32 bitar. Ofta för att härma någon stor artist som släppt på det sättet. Tyvärr blir resultatet tvärtom, de är inte komplativa med de andra sajter och tvingas göra massa olika versioner. Det gäller att veta när man ska sticka ut och när man ska förhålla sig till standard.
De vill också att få funktioner som de stora artisterna har betalt för ska finnas på deras sida. De tänker fel. Folk lyssnar inte mer för att du har allt lull lull. Detta mest för artistens ego det där sker. Dessutom så spenderar de mycket tid på saker som inte har någon större PR grej. Om de tog den tiden och la på lyssnare skulle saker bli bättre.
Samma med gimmickar. Har sett band släpa runt på soffor på scenen som aldrig kommer funka på turnéer eller showcasefestivaler. Jag skulle kunna skriva en mindre novell om gosedjuren You say France & I whistle hade på scenen.
Första dagen på Sxsw var hyfsat lugn, musikdelen är inte igång än utan kommer på tisdag så era är fortfarande interactive delen som gäller.
Gjorde ordning montern. Hann även dra en runda bland montrarna idag. De har lagt till en hel sektion med matgrejor vilket är kul men lite udda. Kollade in en 3d pizza printer. En hel avdelning med asiatiska startups den ena värre än de andra. Vad sägs om att man kan humma låtar ifall man inte kan sjunga? De erkände också att de inte hade en affärsidé på de hela. Eller ett bälte som talade om hunden var glad. Hmm det räcker väl med att se på svansen. Jag fick i alla fall med mig en rosa uppblåsbar flamingo.
Jo jag hann med lite buissness kolla in en japansk festival, gjorde en deal men ny spelning med Adée och fixade saker i Kanada och UK.
Jag brukar gnälla att folk som ger ut sig själv leker skivbolag och inte vet vad de gör. Det mer tragiska är när folk leker skivbolag med andras alster. Stötte på ett skivbolag idag som lyckats med konststycket att åka på Midem och hänga runt med ett gäng gamla gubbar i branschen.
Bara för att någon jobbade med något under 80-talet blir du inte hipp idag. Bolaget har skrivit på ett avtal som man bara häpnar ens existerar. Jag har träffat på det har amerikanska bolaget förr och haft möten med dem , skrattat när jag gått därifrån men lyckas krama ur dem en gratis bärs. Här har dessa verkligen skrivit på.
Givetvis började jag ställa en massa följdfrågor då de ville åt vissa av mina exporttjänster. De var helt bortkollrade och hade i princip kastat iväg katalogen. De visst inte ens hur katalogen var registrerad.
Snälla artister, fatta prioriteringar. Nej det är inte prioriterat att byta bild på ett facebook inlägg när jag samtidigt gör en fucking kampanj för 200.000kr och den ska vara klar tills imorgon.
Nej jag har inte hunnit sätta mig ned och lyssna på ditt senaste alster för att sen skriva att det är nog det mest fantastiska låt du någon sin gjort. Tyvärr att pusha folk till att lyssna brukar ha motsatt effekt. Jag kommer vänta till söndag att lyssna för jag vill ge din låt den tid den förtjänar.
Jo jag vill att du informerar mig, men jag kommer inte ha tid att svara med två A4 sidor vad du borde göra med din karriär.
Det var någon som sa...bättre att göra något även om det är fel. Börja köra med den devisen skulle underlätta.
Fatta att vissa saker måste gå före bara för att du har rep med bandet imorgon. Ett bolag kan inte släppa allt bara för att du fått ett litet nyck. Det här kallas planering och prioritering, tydligen inte nåt som lärs ut på musikskolan eller studieförbunden.
Min resa till BY:Larm i Oslo med The Magnettes ( som för övrigt sov 80% av resan) så har man ändå nästan 10 timmar att tänka. Det är lite tid att byta strategi. Just nu gör vi det som alla andra gör. Vi promotar på samma sätt använder samma kanaler. Det är dags att göra lite annat.
Den chansen blev plötsligen verklighet och idag ska jag ta det mötet som kanske kan ändra hur vi fungerar i PR sammanhang. Japp jag är på topp och hur taggad som helst.
Nej jag vet faktiskt inte skillnaden på dagarna. Allt flyter
samman i mitt yrke. Fast måndagar brukar innehålla en massa människor som fått
bråttom över helgen. Musiken måste synas nu , nU, NU. Kan se på statistiken att
just måndagar innehåller mer än 50% mer mail än alla andra dagar. Det är en
crazy dag så är det. Det är därför jag gör det mesta på söndagar.
Fick in en artist idag som minsann var arg på Spotify. De
betalade bara korvören. Han hade knappt
3000 lyssningar sammanlagt på 3 album (som inte legat ute så länge heller). Det vill säga han har inte lyssnats på.
Här finns det två anledningar.
1. Han har inte marknadsfört sig.
2. Han är helt enkelt för dålig så ingen vill lyssna på
skiten.
I det här fallet så är det nog båda anledningarna här
ovanför. Marknadsföring hade bara gjort att man hade insett att det han gör var
ren skit.
Problemet ligger i att han lägger skulden på Spotify eller
oss som distributörer. Ersättningen är för låg skriver han på sin hemsida och
skriver att han ska ta ned hela sin katalog. Ersättningen är ju inte för låg
egentligen. Han lyssnas för dåligt för att få in pengar ja det stämmer. Men det
är ju inte Spotify eller distributörens fel, det är ju att ingen vill lyssna på
honom.
Det var bättre förr…till viss del förr kunde man i apartheid
skivbutikernas system ta bort sådan här pellejönsar. Visserligen då var det de
elaka skivbolagen som inte fattade hur bra han var.
Så vad ska han göra. Jo han hämnas hela världen genom att ta
ned sina alster från de digitala kanalerna.
Den här sista omgången så är det ju inte riktig tävling. Men men, gnäll kommer det bli. Jag gissar Viktor och Samir till finalen i Stockholm, byggt på uppmärksamhet och Spotifylistor...den andra låten är mer vag.
Dessutom har jag inte sett alla bidrag så några är nya. Gnäll blir det i alla fall i den här kanalen som alltid.
Jaså det är fyra som går vidare! Fånigt.
Panetoz har för korta byxor.
Molly sjunger surt. Här borde Panetoz vinna. Min expert Nova säger mot mig. Nu är hon bara 4 år. Men i mello kan hon ha rätt.
Albin och Mattias vilken skit, redan som förra gången. Jag hoppas på Boris, fast jag kommer inte ihåg den heller.
Jo Boris är bättre. Jag hoppas på Boris.
Expert Nova tror som jag.
Isa, jävlar vilken tråkig låt. Är hon och Zemmerlöv släkt?
Saraha har klart bättre låt, den här borde vinna. Expert Nova håller med.
Dolly style kan inte sjunga.
Samir och Viktor kan inte sjunga. Men de har en bättre låt. Jag tror på dem. Expert Nova tror på dem för de tar av sig tröjan. Vi kanske kan hoppas Dolly style också tog av sig tröjan. Eller inte....
Sitter backstage och väntar på David Bowie tributen. Hade vart kul att vara på Scandinavian soul award och se om Adée vinner. Samtidigt måste åka 4:30 imorgon till Oslo för Bylarm.
Satt och kollade igenom min feed på Facebook och såg flera artister som i princip hittar på efterhands konstruktioner om varför de misslyckades med en viss sak. Det är hela tiden att de vart utbrända, tog ett stopp för att komma tillbaka till sin konstnärliga ådra. Etc etc.
Kan de inte bara säga som det är, de höll inte för trycket och släpper nu på hobbybasis? Är det så jävla skämmigt att misslyckas. Jag brukar dra upp en massa misstag som jag gjort. De är också tillrättalagda. På något sätt får man inte misslyckas.
Det har vart glest med inläggen de senaste dagarna. Det är så mycket som händer just nu. Adée är nominerad till Swedish Soul Awards ikväll. The Magnettes spelar på Bowie hyllningen på Södra teatern. Imorgon är det Oslo och BY:Larm som gäller.
Jack Moy släppte en hemma konsert. Vo PAM släpper Ep imorgon. Elin and The Sounds within släpper singel. Nästa vecka åker jag till SXSW samtidigt som jag ska köra en kampanj mot Kina.
Ja det kommer uppdateringar och nej jag missar inte Mello....:)