Friday, April 29, 2016

Rädslan över en tom lokal

Artister som är rädda för en tom lokal är rätt meningslösa att hålla på med. Jag pratade med en bokare som nämnde en artist som jag känner rätt bra. Artisten hade vart och spelat på hans klubb och det hade kommit runt 15 personer. Artisten hade vart skitsur för att det inte kom mer folk. Ändå hade han sökt till klubben för att spela på deras större minifestival i år. Låt oss säga han kommer inte bli bokad.

Just sådana artister är meningslösa.Om allt du gör måste ha en stor publik från början kan du redan från början lägga av. Det är det värsta när man jobbar med showcases att ha med en artist som inte gör ifrån sig bra när det är lite folk.

Mitt bästa showcase någonsin var i NYC. Ett showcase med bara 6 besökare men av dessa 6 besökare gjorde vi business för över en miljon kronor. Mycket tack vare att bandet körde på som om det var 5000 personer i rummet.

Värsta jag sett var ett showcase i Los Angles där promotorn hade tagit in en extra akt av ren snällhet. Dessutom fyllt rummet med 150 branschfolk och det var packat. Artisten spelade två låtar men tyckte inte att folk lyssnade på vad han höll på med och avslutade ett 30 minuters set efter 7 minuter med orden: Well since we don't connect I think I end here.

Låt oss säga så här, jag har inte sett den artisten någonstans sedan dess.


Thursday, April 28, 2016

När ska man säga att det är dåligt!

När ska man tala om för en artist att framgångarna uteblir för att det är för dåligt. Jag satt med en manager kompis och pratade och han hade fått det problemet. Bandet han hade hand om hade kommit med sin andra platta och det var ganska bedrövliga låtar. Bandet höll på som bäst att hitta olika förklaringar på varför det gick som det gick. Det vara allt från att de behövde hyra bättre PR till att de behövde snyggare hemsida till fan och hans moster, men inget kom ned till det verkliga problemet låtarna höll inte.

Det var ju inte skräplåtar som var roliga, dvs låtara som är så dåliga att det är kul som de här.


Nej de här var bara grå, inte dåliga men inte bra heller, bara mediokra. Frågan kom upp när ska man ge sanningen till artisten vart felet sitter? Har flera exempel på omöjliga projekt där det här just har hänt. Artisten har gett ut ett album och håller på i evigheter och marknadsför samma saker och ingen är egentligen intresserad.

Frågan är också om de skulle lyssna på det örat att det är låtarna som inte håller eller fortsätta leta andra fel.

Wednesday, April 27, 2016

Pinsamt festival Sverige

Det var bättre förr! Sa jag verkligen det? Jo och för en gång skull så är det sant. Jag fick flera festival uppställningar igår och ja det kan inte ha vart mer mellanmjölk än så här. Det är tur att Putte i Parken är en gratis festival. Ingen skulle någonsin betala för att se gårdagens artister. Halva uppställningen är artister jag såg på Arvika festivalen 1999. Det är 17 år sedan. Det var inte ens bra då, jag gick och såg de coola bandet Nasum och Das Ich och undvek dessa band, för jag såg dem som avdankade redan för 17 år sedan.

De här ju de stora festivalerna de har ju urvattnats ganska mycket de senaste åren. Vad gör då de mindre sommarevenemangen. Jo jag ser att Kulturhjältarna slår upp att de bokat *trumvirvel* Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij till Parksnäckan i Uppsala.
Nu pratar vi inte föredettingar nu pratar vi pinsamma musikaliska försök av äldre vita män. Riktigt pinsamt.

Tänkte ja ja det här är väl dessa som gjort lite missbokningar. Kollade runt på andra festivaler och inser att de har samma skitartister allihop. Jag har hört att det vart trögt att boka i år. Det är klart att det vart trögt de har fått hela Sveriges föredettingar som inte kom med på "Så mycket bättre" att ta upp en jävla massa plats.

Jag borde ha misstänkt det här när jag var på Live Sverige i Malmö i årsskiftet. Jag skrev redan då att det var en väldigt dålig lineup. Tänkte dock att festivalerna kan tänka själva.

Plötsligt känns Live at Heart edgy. Det ska inte vara edgy. Det är en plantskola. Men deras lineup känns intressant och fräsch. Det som också känns edgy är de nya klubbarna runt om i Sverige. De bokar nytt och intressant. Festivalerna kommer dö ut och klubbarna tar över. En bra utveckling för musik Sverige. Tyvärr kommer vi få höra om hur synd det är om festivalerna under några år. Men det är självförvållat.

Jag lånar lite från Magnus Uggla.

Och när Hotnights Maria och Bob Hund gör festivaldebut, då går min gräns för vad jag pallar med, då lägger jag en pizza och går ut.

PS, tuffa Sabaton open air ska ha melodifestival tema och bokat Lordi och ska ha tacos tält.

Monday, April 25, 2016

Är du här för att synas eller lyssnas på?

Nu har jag haft några artister ett tag som mer bryr sig om hur det syns än att de hörs. Frågor som att det Spotify rekommenderar vill de kunna ändra på. Eller om man stavar deras man fel så ska de ändå hittas.

Det som är överlag med de här artisterna är att de ofta inte ens har 100 lyssningar. Vi gjorde en liten snabb undersökning på kontoret om artister som just har haft mängder av dessa frågor och haft en vilja att kunna styra utbudet till minsta detalj. Utav de vi kollade på hade ingen av dem kommit över 1000 lyssningar ibland inte ens 100 streams. Mycket troligtvis för att de inte kan kontrollera allt så kan de inte heller marknadsföra det hela. Allt ska var perfekt för att de ska ta tag i saker och göra reklam för det. Problematiken är alltid att inget är perfekt kommer aldrig vara heller.

Samtidigt ska det också läggas till att de inte heller har gjort alla de andra sakerna som krävs för att folk ska kunna hitta deras musik, som facebook konton instagram eller sådana enkla saker som en hemsida. De har stirrat sig blinda på Spotify eller Itunes och att folk ska kunna söka sig till deras musik. Det är som de tror att som när man gick in i en musikaffär och stod och bläddrade bland skivorna. Tyvärr det fungerar inte så idag.

Trots allt vill folk hitta dig kommer de hitta dig om du så ändå inte vill. internet plockar fram saker hela tiden. Istället för att stirra sig blind att allt ser bra ut. Börja med att marknadsföra det som är primärt musiken och hur det låter.


Sunday, April 24, 2016

Slacker Kommunikation

Just nu är allt kommunikation. Tyvärr är det också det som får en att stressa över alla kanter och inte hinna med allt du borde göra för att utveckla saker.

Samtidigt vore det bra om man kunde delegera saker helt elektroniskt. I mängder med fall hamnar e-mail mellan stolarna och inget blir gjort. Just nu har jag suttit och kollat på olika lösningar. Ser man på varje artist vi jobbar med som ett projekt eller ett team som måste kommuniceras med så finns det en massa program och grejer att jobba med. Tyvärr så blir också ens telefon helt belamrad med små appar som piper och blinkar i tid och otid.

Man skulle kunna bygga facebookgrupper likväl som att använda Slacker. Fast där kan man inte skicka filer. Men å andra sidan så skicka filer vill man allt för ofta ha på länk, speciellt om man sitter och läser på telefonen men ska utföra saker på datorn.

Sen vill man tvinga på alla att använda olika verktyg bara för kommunikation. samtidigt som de här verktygen pockar på att få svar snabbt. Det är ju lite så kommunikation är, den är dubbelsidig.

Jag pratade med ett av våra band för någon dag sedan som jag inte hört något från på länge. De undrade vad vi gjorde, samtidigt som vi undrade vad de gjorde/behövde.Vi såg ju lite vad de gjorde på facebook, men det är ju inte hela historien. Vi fick informationen just när det hände och kunde ibland inte agera på den. Samtidigt så om bandet vill ha någonting måste de fråga. Jag kan ju inte sitta och maila alla mina artister dagligen och fråga vad som är på G. Sen måste också banden agera på saker vi skjuter ut allt kan inte vara personligt. Många som vill att bolaget ska vara väldigt personliga och sitta och ha oändliga möten med dem om hur deras karriärer ska ta fart. Tyvärr är det allt för ofta det bara blir prat och det ska helt utmynna att bolaget ska ta på sig en massa saker och artisten ska vänta.

Så dessa kommunikations appar är lite av en testgrund. Jag funderar att just att använda Slack som ett test. Jag får väl informera hur mina sociala experiment fortgår. Tänk när Sony presenterar nåt sånt för sina artister, ja kanske om 5 år Musichelp brukar ligga runt 5 år före de andra.


Saturday, April 23, 2016

Du måste vara driven

Det var en manager som kontaktade mig för några månader sen och prompt skulle ha ett möte om något viktigt (troligtvis ett band). Jag är väl sisådär intresserad av att sitta i ett möte och diskutera ett band jag aldrig har hört. Tenderar bara bli ett waste of time. Samtidigt jag ger hen en chans, hen är i uppstartsskede och kanske behöver lite hjälp.

Så jag skickar över en tid att jag befinner mig i Stockholm där hen sitter imorgon. Får till svar att det inte går för att hens barn är sjuk så det blir inget möte. Helt ok, så kan det vara. Det blir lite mejlande fram och tillbaka för att hitta en ny tid. Det är en föreläsning i Stockholm som många ska gå på så jag föreslår att man kan slå två flugor i en smäll. Vi kan ta mötet före eller efter föreläsningen. Det skulle gå bra. Dagen kommer och jag är inne på föreläsningen och får ett meddelande att hen kunde inte för att hen var tvungen att hämta på dagis.

Okey, mer mejlande och jag skickar olika tider men inget passar. Visst jag är inte så lätt med mina tider då jag är mycket ute och reser, men jag gav olika tider kvällar, helger dagtid olika veckor. Men det var allt hen skulle åka på semester med familjen till att då kunde hen inte komma från.

Till slut så skiter jag i det hela. Det är hens möte jag behöver inte hen. Allt rinner ut i sanden. Den här personen ska ju representera ett band. Stackars band som kanske inte alls vet att deras manager inte kan ta möten på grund av olika familjegrejer. Man måste liksom fatta att det här är inte ett 9 till 5 jobb och du har helgerna lediga som hen tycks tro. Nu var det dock att jag även la in i vanliga arbetstider, men där var det viktigare med barnens lov och familjens semester.

Det här är ett hopplöst case, rätt vanligt hopplöst case. Det vanliga är också att de har gått ut någon utbildning och så fort de har gjort det så ska jobben bara hoppa fram och man ska kunna lulla på i sin 9 till 5 värld går runt och skryta att man jobbar i musikbranschen men tar inga risker och lägger inte in några extra mil. Även om bandet hen har är världens bästa. Deras management drar ned hela grejen. Hur bra de än är så vet jag att deras management inte kan ta några större risker eller lägga ut den extra tid som krävs.


Friday, April 22, 2016

Ta chansen eller strunta i det.

Det slår aldrig fel! Vi gick ut med att ansökningarna för Live at Heart var öppna. Fast det är det samma om jag går ut med att vi har platser att söka på internationella festivaler som CMJ, NMS eller SXSW.

Det är alltid någon som frågar: Vad får man betalt?

Showcase, du visar upp något. Undrar om de här personerna också tror att om man ställer ut på Stockholmsmässan så får företagen betalt för att visa upp sina varor där?
Där kommer den andra klassikern när de får reda på priset (det är gratis att spela på Live at Heart men flera av de internationella måste man betala på något sätt, alternativt man är stor publikdragare). Då kommer dräparen, jaha ingår det resa och boende på det priset?

Folk har verkligen dålig koll. Det här är samma artister som söker att ha mig som manager och tror att jag kommer kunna jobba med någon som noll koll. Det värsta i dessa fall är om man jobbar med dem så vill de ha koll på allt som de ändå inte förstår.

Om du har frågan ska du nog inte söka till showcasefestivaler.


Thursday, April 21, 2016

RIP Prince

Verkar som vi förlorar alla stjärnor i år. Men Prince var verkligen oväntat. Visserligen har jag aldrigt vart ett stort Prince fan. Jag har aldrig sett honom live. Fast han har gjort en massa grymt bra låtar. 57 år är också väldigt tidig. Det är föränderliga tider.

Jag är redo!

Här är  några kommentarer som är så mycket fnoskler att du kräks och upprepas av artister dagligen.

Jag/Vi är redo nu! Nä det är ni inte, bara en sådan sak att man säger det visar att man inte är det. Skulle man vara redo skulle man vara ute och göra saker inte sitta och prata om att man är redo. Javisst du har misslyckats i ett par år, men det gör inte att du har kommit längre upp på väntelistan fr att slå igenom. Sanningen är att det inte finns någon väntelista och felet ligger i att du inte gör det som ska göras.

Vi är redo för nästa level! Nej det här är inget jävla Nintendospel. Ofta syftar artisten att de vill till större spelställen. Tyvärr du kommer spela på de ställena som du passar på. Det är ingen fråga om att vara redo, frågan ligger om ni kan dra publik för dessa ställen som är "en level upp". Samtidigt är det väldigt sällan någon som blir uttagen på grund av att allt är rätt misslyckas. Det som misslyckas är när man tror är redo för en level och kommer för tidigt. De som säger så här är definitivt inte redo för nästa level. Man spelar slut på sina levlar och får levlar när de kommer.

Det nya matrialet är en superhit! Det där hör man varje dag. Vet ni vad, jag slutade tro på det där för 20 år sedan. För inte ens en promille blir en hit och om ni visste vad som skulle krävas så skulle ni inte säga så där utan undra vilken PR man kunde göra för er nästa inspelning.

Men sånt tar ju tid/är svårt att göra! Jaha så den lätta delen ska ni göra. Så om vi ska bestiga Mount Everest utan syrgas så ska jag träna, gå hela vägen till Tibet och sen klätta upp på toppen så du kan flyga dit i helikopter och landa bredvid mig. Under tiden ska du gnälla att jag inte gör mitt uppdrag fort nog.

Vi siktar högt! Men så roligt då. Någon gång ska jag prata med ett band som säger att de trivs bra i replokalen och kanske kan tänka sig ett gig vartannat år. De flesta står faktiskt i den nivån men ingen vill erkänna det.


Wednesday, April 20, 2016

I don't want to go back to the apartheid in 80:s music.

Okey usually I just write my blogg in Swedish, but a make an exception today.

I stumbled on this article, on facebook, yes a site on the dreadful internet. It’s a article about that Rock’n roll is dead by Kristy Loye. It’s kind of old, it was given out 5 of January, but that is the beauty of the internet you find this after a while. Everything takes a bit more time nowadays.
You can read the article here:
http://www.houstonpress.com/music/rock-and-roll-is-dead-and-even-axl-and-slash-cant-save-it-8044236

You can tell that she is not that in-sighted in the new music industry. Still her story is very usual. I hear these things all the time from people that are looking to everything black and white and longing back to the world they knew. Making them a part of the music apartheid.

Yes I wrote apartheid, because that was it was. The old system that Kristy talks about was controlled by a bunch of labels that controlled the stores, the radio and TV. In a bigger record store in a midsized town could hold around 1 000 different artists. That was your world. The rest of musicians was closed out, the whole thing went down to be a part of these 1 0000. I remember that I had to be on special record fairs just to get bootlegs of the band Misfits.  So these companies very much controlled what you should listen to. Still people like Kristy sees it like the golden age complaining that today musicians are closed from being superstars. Or as Kristy says: This is the failing of the digital age: we are no longer creating any new rock heroes.

I wonder witch rock Kristy has been under the last years. Well the problem here is that she likes music that is old. All that she talks about is rock bands from the 80:s and that we should still make that in that way. Spandex, long hair and a lot of drugs and decadence. Sorry Kristy people laugh at you. This is in the past there is new stars now. You call them soulless, bad music, not real. Well that sounds like my parents in the 80:s complaining about the music in the 80:s like Misfits. It was moral panic over W.A.S.P. That was not music to my parents. Because they liked The Beatles, but my parents older siblings thought Beatles sucks because Elvis was the their Rock’n’roll. Well the truth is they are all wrong. They are just old and ignorant and have lost their coolness.

Witch are the superstar of today, well seems like Kristy never heard about Avicii or Swedish House Mafia, Taylor Swift. Too her they are not superstars because they don’t sound like Guns ‘n Roses? Well to tell you the truth Kristy, Avicii is bigger the highest song on Spotify for Guns ‘n Roses. Guns ‘n roses has 124 million on Sweet child. Avicii has 425 Million for Wake me up. So Avicii has much more listeners then your old stars. Well that makes him a bigger superstar. This was the problem with the old days you could fool people that the artist was bigger than they were.  Today you got numbers. So if Guns ‘n Roses was the best band ever well the figures should show it. Back in the days the numbers was not reliable though the labels tampered with sales figures all the time. I have been there done that.

In the old days you just told people this band is big and good even though it was shit. And then you bribed MTV to play it, bought your own records. The thing that was good in the old days that it was much easier to bribe your music for the labels. Today you have to be good as well. And you have to know marketing. So there is no room for being a drug addict in the new system. You can’t be a spoiled brat, you have to work hard.

Because of this you tell that musicians don’t get paid. Well Avicii seems to do things okey. He just retired 30 years old and will probably never be forced to work another day. I guess it’s the same with Taylor Swift or even Swedish House Mafia. You mention that Aeon, Carnifex had to quit. Well it’s easy they were not good enough. Yes I know in the old days, you as a bad journalist could fool people that they were big even though you never hear about the band. The new world journalist doesn’t count, I will come back to that. But I can prove that Aeon sucks, at least sucks on marketing. They Just barley have 100 000 streams on Spotify. Carniflex has close to a million on one song. This is numbers for a demo band. I signed Jack Moy & Glöden couple of weeks ago. They have have 1,7 million on one song as a demo band. Yes the numbers are higher without having a German superlabel behind them. Today anyone can get things out and show that they have an audience. People that like them. If you went for the old system apartheid system you were in the hands of bribed radio, TV and journalist. Guess what that has changed!

Yes the world is changing. We tossed all bad media out. We don’t buy news in paper form today, not me at least. The media empires was broken down. For new media empires to emerge. But a good thing was that we got rid of all bad “tastemakers” that took off good music because of bribes. We cleaned the system in some ways they are still faults but it’s much better today than before. Well not for you Kristy, you lost your bribes. So journalists doesn’t count, it’s the listener that counts. You need many of them. Before you didn’t give a shit about them, as long as they bought your plastic vinyl or cd and some T-shirt you didn’t give a fuck if they even listened to the music on there. Today you need to care what people are listening to and how to do the PR. Not just force someone to buy 11 crappy songs to listen to one good. For that yes there is better music for the masses. If you think everything is crappy well then you have crappy taste.

Bands doesn’t get off the ground. No they won’t if they are lazy, or bad. And why should a label put in money on developing something if they can choose from those that already have an audience. Well that is the new stuff. They develop new artists just that it is in another way that suites the new market. So older bands that was in the old system doesn’t understand a shit what’s needed today. On the other side those bands often ask the label that they want to play a gig on CBGB:s not releasing it’s no longer exists. Old bands or the ones who doesn’t have what it takes go back to your Mc Donalds job this is tough, tougher than ever but a bigger reward as well.

Music is not free you have to pay for it. But we have a new system where you can’t overcharge the price. A CD was overpriced simple as that.

So how do we get to know new music? Thinking that the algorithms will do it. Hell no it is still people to people. Persons you trust. That is why we don’t buy Rolling Stone magazine in paper form or even visit their site. The new audience knows that we bribe journalists so they don’t trust them. In the new world Kristy we actually trust our cool uncle or friends then you. And it shows on the charts.
So why is metal and rock so after. Its old styles. Sure there are rockabilly bands forming today but they are copying the old style. And yes we have protesting bands all over the place. There are many political artists on their way getting a lot of attention. No they don’t sound like Rage against the machine. The new ones are much more sophisticated and do it in a much better way.

But one thing I agree on with Kristy. Live scene will get bigger now. No we won’t look on things online. We will experience it live. That’s a movement that is going on right now. More clubs opens and people are paying entrance. Still they need to be good. And no they can’t think that they should copy the 80:s hardrock era. That is gone, forever gone. And yes hardrock/ metal is the last genre to change to the new system. And that has left us with a bunch of grumpy, bald, old farts that whines.  But to state that the music will die with internet, that is just plain stupid.

Here is the "proof" that it was so much better artists and songs in the past. So rebel! Pouring beer on you on stage. No i'm really glad we are over this era.


Tuesday, April 19, 2016

Övertro på sig själv

Började med någon självutnämnd hårdrocks manager (till att börja med nej du är inte manager om du är med i bandet). Bandet består av medelålders övervintrande hårdrockare som skickade en önskelista på distributionstjänster (fysiska) i USA. Samt en önskelista på gig de ville göra i USA och skivbolag de ville komma i kontakt med.

Spelställena var även spelställen som inte ens längre finns såg CBGB:s på listan. Eller ställen som idag inte gäller utan är mera turistmagneter som Whiskey a go go eller Viper room (som snart stängs). Skivbolagen var lika illa. De hade säkert läst på baksidan på deras gamla 80-tals album och plockat namnen där samma med flera av distributions tjänsterna.
Deras idé är att ta över hårdrocksvärlden men sedan starten 2003 har de ännu inte än enda låt över 10000 lyssningar på Spotify samt att de hade över 5000 likes på facebook men varje inlägg gillades av en eller två.

Det här är min vardag. Att tro att om man började träna Lasse Kronér idag så skulle han nog kunna spela på nästa VM i fotboll. Nej vi vet alla att det är i princip omöjligt. Låt i stället ta Ralf Edberg han är ju ändå ex fotbollsspelare. Inte ens där skulle oddsen vara stora. Risken att han skulle hänga med de yngre är ofantlig liten.

Men i musiken verkar de inte ens fatta de här sakerna. Att skicka över det här hårdrocksbandet på deras önskelista är lite korkat som att ta ut Leif Loket Olsson till svenska landslaget i fotboll i nästa VM.

Jag vill inte vara så jäkla elak, men det är så här det är. Ni har inte en chans. Den finns inte där så enkelt är det.


Sunday, April 17, 2016

RIP Nadine Gelineau

Fick just veta att Nadine Gelineau på Musebox har gått bort för några dagar sedan. Har träffat henne otaliga gånger på mina resor och konferenser och diskuterat PR. Hon hade alltid en sprudlande energi. Flera gånger har vi vart nära att hyra Musebox för olika uppdrag men det blev aldrig helt i linje med vad vi skulle med just den artisten. Jag pratade med henne innan jul om att göra lite inför SXSW. Ytterst tråkigt att Nadine gick bort bara 56 år gammal i cancer.


Saturday, April 16, 2016

Asien klart!

Jag fick ett mail från Taiwan från deras statstelevision som var lite konstigt och jag var inte helt säker på att det var rätt (sågs med lite skumma kommentarer på facebook för en månad sen). Tänkte jag håller det öppet tills jag vet. Jodå det är riktigt och nu kom biljetterna jag ska till Taiwan och föreläsa om svensk musikindustri. Kan inte riktigt säga när och hur på grund av sekretesskäl. Det lär släppas om någon vecka och det är stort. De andra som kommer är inga smålirare.

Det ändrar dock en del resplaner som vanligt.

Köpte dock mina biljetter till Nashville, Toronto och sen NYC nyss. ska bli toppen att hänga i Nashville och gå på CMW och ta möten i NYC.

Det kom in ytterligare en förändring i schemat för några dager sedan kom jag hoppas vi kan gå ut med i nästa vecka. Förändringar men klart roliga konferenser och resmål som blir inbokade.

Missar dock Musik direkt finalen (Imagine Sweden) där vi delar ut ett pris i år. Fast de får en klart bättre jurymedlem i form av Ulrika. Jag är mer som Leif Mannerström hon är mer Gordon Ramsey.
http://imaginesweden.se/festivalprogrammet/arets-jury/

Fast priset man får från oss är grymt. Det ska bli spännande och se vem som vinner.

Ska försöka ta eftermiddagen ledigt och fixa i trädgården och hänga med vår videofotograf Rickard.

Wednesday, April 13, 2016

Ändringar i schemat, resandets olika perspektiv

Verkligen en sån där dag. Det är lite som en fjärils vingrörelser kan påverka en orkan på andra sidan jorden "fjärilseffekten". Man ändrar lite i den enas turné så hamnar det problem i den andres turné eller som i mitt schema i det här fallet. Samtidigt som man får säga ja till nya saker så får man tacka nej andra saker. Tur är att de artister jag åker med är proffs och är vana vid förändringarna.

Faktiskt så är det ett större problem än man tror. Det är inte så konstigt då de flesta åker på charterresor och tror att en turné är en charterresa. Speciellt en nybörjar turné. Inte heller så konstigt att man just kallar dessa för hundåren.

På charter resan är ju allt upplagt du har folk med block som prickar av dig både på Arlanda som på destinationen. Det är mötesdrink och ett helt team som du kan gnälla hos att det inte finns läsk i kylen. Alla klockslag finns och du kan printa ut dem i förhand. I det här samhället har vi gjort en konst i att uppfylla folks autistiska drag av kontrollbehov.

För min del har jag nog aldrig haft det behovet. Mina föräldrar gjorde sina egna resor och egna planeringar, vilket ledde ofta till fjärilseffekter och långa promenader med karta. Fast man visste alltid att det löser sig. Min far säger alltid, är man helt borttappad kan man alltid hoppa in i en taxi och åka till ett ställe man känner till. Å andra sidan, min far har inte heller gått runt med en knall-orange liten resväska i slumkvarteren i New Orleans där det satt skyltar att man inte skulle skjuta på de lekande barnen.

Men att lära upp nya artister är det här ofta ett problem. Man märker att de är nervösa för att de inte vet vilket hotell de ska bo på två veckor innan resan. Eller att biljetterna inte är bokade. Fast just när det är en första turné så är det ändringar. Genom att man är en mindre artist så är fokus inte lika stort just på dig. Därför är det dina tider och dina bokningar som man ändrar på först. De förväntar sig lite att det ska vara som en charter resa. Att det finns tid att ligga vid poolen eller gå och shoppa, men det krossas allt för ofta av att folk byter mötestider, soundcheck blir på en annan tid o.s.v.

Jag tror har man för stort kontrollbehov ska man nog inte satsa på att bli artist. Samma sak om man har för dåligt tålamod. Visst när du är i storlek av Rolling Stones så är allt förutbestämt och det är som den värsta charter resan. Men där bestämmer du inget alls. Du är för känd för att se saker.

Tuesday, April 12, 2016

Ny Dead frog sida

Nu har jag äntligen hunnit göra en ny Dead frog records sida. Vi ska ju börja ta in nya artister där igen och med lite uppdatering så ska det väl funka. Idag har jag helt enkelt gått ned genom minnenas allé med gamla band för att kunna lägga en grund till den nya sidan.

www.deadfrogrecords.com


Monday, April 11, 2016

Sonic bids

En kompis hittade mig på Sonic Bids idag.



Ganska kul och intressant artikel i alla fall. Den har dock några år på nacken. Men jag hade inte sett den förut.

Friday, April 8, 2016

Så vänder jantelagen!

Igår var kulmen på jantelags skiten. Så redan igår under Starlabs showcase stöter man på en massa inspirerande folk som verkligen inte är så jante. Folk som gör nya sker och testar nytt som Andreas Jismark som har tagit sig an Garmarna vilket är hur coolt som helst. Tommy Rehn som kör nytt bolag och Anders och Peter på Starlab som gör ett sådant arr på Café Opera.

Sen idag Mbin årsmöte med kul föreläsning om en ny tolktjänst. Bra folk som vanligt och Larsa som jobbar för mycket. 

Sen BOOOM! Kom den där grejen man väntat på och ett erkännande som slår mycket. Visserligen får jag inte gå ut med det förrän tidigast nästa vecka. Men det blir fest ikväll helt klart!

SHAKE ´N BAKE!!!



Thursday, April 7, 2016

Trött på janteskiten!

Hela dan är som ett minfält där folk som inte har någon jävla kunskap håller på med saker som de inte ens fattar. Ibland undrar jag hur långt eller hur stora saker man ska göra innan nån fattar.

Hela svenska industrin är som TV serien Smash när de kommer hem från Australien över Julen. Köpenhamn, i Köpenhamn och han har köpt obligationer.

Eller texten till Big & Rich - Six Foot Town.



Nu ska jag ta min jävla Six foot town och dra till Café Opera och gå på Starlabs showcase. If you ain't first, you're last.

Tuesday, April 5, 2016

Vem tar fram nya artister?

Jag hade ett längre samtal med ett band som ska spela in en ny EP. Frågan kom upp vart de skulle ta den nya singeln, traditionell PR? skivbolag som betalde för PR:n, någon som kunde saker om playlists?

Jag tittade över mitt register och inser att de flesta vill inte plocka upp nya artister. Nej de vill ha färdiga paket där någon annan tagit risken. Rent krasst allt ska vara utvecklat innan de ens stiger över tröskeln. Att hitta någon som vill utveckla artister och har nätverket att göra det. Ja listan blir otroligt kort.

De föreslog ett majorbolag där deras kompisar fått 100 000 streams. Det är en ganska låg siffra och när man tittade på det hela såg man att allt kom  från bolagets egna playlists och där är det rätt mycket fusk och Spotify räknar inte dessa så högt längre. I princip är de 100 000 streamsen värdelösa, de kan bara lura folk som inte kan systemet. Det är inte heller att utveckla band. De ger alla banden runt 100 000 till 300 000 streams men eftersom de inte äkta så blir det bara en siffra inget verkligt.

Så ett indiebolag? Finns flera rätt bra på marknaden. Jovars det finns det. Men där får du 10000 äkta streams men siffran är för låg för att kunna göra något med den. Samtidigt vill även de större indie ha färdigpaketerade saker nu för tiden.

Tyvärr är mina saker begränsade men det som ofta erbjuds hos lablarna har vårt publishing till och med bättre avtal än vad de andra har. Lablarna liksom tillför ingenting. Samtidigt har vi inte kraft för att helt utveckla en artist utan måste samla ihop ett team. Fast om du ska bygga ett team varför ha en svagare spelare med?

Traditionell PR, glöm det, ger inget nuförtiden att ha en intervju i DN:n. Radio påverkar inget och är två på alla bollar. Du måste ha en publik för att utnyttja detta som extra allt på pizzan.

Just nu är det en konstig tid i branschen. Det är ingen som vill ta på sig ansvaret att ta fram nya artister. Det bara skjuts över till artisterna och de som utvecklas kan man fråga, behöver de branschen? Egentligen inte. Vi behövs för utveckling inte när produkten redan är klar.


När kommer motreaktionen

Jag vidare befordrade den här bilden på min facebook här om dagen

Har ingen aning om David har sagt det där. Men det stämmer allt som har en reaktion har en motreaktion. Även Nirvana var en motreaktion på den slicka tighta musiken som gjordes i Los Angels av pudelband.

Just nu undrar jag faktiskt när motreaktionen med begåvade artister verkligen kommer. Avicci la ned nu förra veckan vilket borde vara en sign för att den värsta EDM skiten nu håller på att lägga sig.

Fast idag fick jag tag i Vigiland och man blir förundrad hur dåligt det kan bli. Okej Mange makers var dåligt, Markoolio var dåligt men Vigiland ...öhh det här är ren skit. Två finniga tonåringar med ett E-jay program? Talanglöshet så det heter duga.  De är ju inte direkt själva heller. Jag börjar finna att mina medmänniskor i Sverige är dumma i huvudet på riktigt. Förlåt melodifestivalen ni är inte sämst längre, det här är sämre, mycket sämre. 

Ja slutar det inte med EDM här har vi förlorat det svenska musikundret.

Fast jag tröstar mig med att motreaktionen kommer nog. Dessutom tror jag att motreaktionen har talang för det är något inte dagens ungdomar har fått höra eller se.


Monday, April 4, 2016

Ledigt?

Folk som jobbar med sina egna företag vet inte vad semester är. Brukar vara så man jobbar med sin passion och det där med ledighet går i andra hand. Man får liksom lägga in ledighet i schemat. Jag har återhämtat mycket av det som blev liggande sen SXSW så i söndags så tog jag några timmar ledigt ( lyckades inte hela tiden så några artister hade möten på skype på kvällen). Fast jag hann åka på en riktigt bonn-auktion utanför Katrineholm.

Något säger mig att de som håller på inom musikindustrin oftast nördar in sig på något annat. Brukar vara så de som inte gör det brukar bli dagfjärilar i branschen. Flipperspel, mat och auktioner är något jag håller mig till.

Igår fick jag vuxenpoäng genom att ropa in linnehanddukar i parti. Åkte hem och plöjde ett antal avsnitt i Gordon Ramsay:s receptserie som finns på Youtube. Lyckades spela lite flipper och testa en del som Gordon lärde ut.

En annan sak jag också gör är att jag slutat se på tv-serier, ser nästan bara fakta program numera. Ska jag glo på dumburken så ska jag försöka lära mig nåt.


Sunday, April 3, 2016

Ingen gör ditt jobb!

Rätt ofta stöter jag på artister som letar folk som ska göra deras jobb. Inte som de borde kolla, att de personer som de kommer jobba med är extra motorer i deras karriär. Nej här handlar det mer om att jag är stjärnan och någon annan borde göra de saker som jag gör, tex boka shower och uppdatera facebook, pyssla om min fanbase och skriva nya låtar. Det sista gör de lite motvilligt.

Börja se varje medarbetare som extra motor inte som slav. Oftast gör inte artisterna mer än 10% av den kapacitet som de faktiskt skulle göra saker.

Sen finns de de som är som yra höns och springer runt på allt. Dessa brukar även ha förmågan att leta flera som ska göra samma sak. Har de en bokningsagent så gör de ett showcase för att få en till, vilket inte är så lyckat.


Tyvärr är det upplagt så att du som artists ska sköta allt inte förrän du är så stor att du måste betala någon att göra dessa uppgifter kan du göra det. Å andra sidan då har det kommit en mängd andra uppgifter så du lär inte ha mindre att göra då heller.


Saturday, April 2, 2016

Nytt Jobb...april april

April april....nytt jobb den 1 april skulle jag inte köpa. Lennart kommenterade "skulle det vara så hade du väl lagt ut det den 2 april" troligtvis hade jag nog gjort det. Går liksom inte att göra en sådan grej 1 april.

Men man ska väl inte känna sig helt lurad. Jag fick faktiskt ett sådant jobb erbjudande dock inte majorbolag som skulle lägga ned ett kontor. Utan ett mindre bolag i LA som skulle öppna en Europa avdelning. Tyvärr var det inte så intressant att hoppa på så jag tog det inte. Vet i fan heller om jag skulle vilja bo i LA en längre tid. Ett par månader på vintern i Sverige skulle fungera. Men hela året, nej.


Ett nej med förödande konsekvenser

Ett nej på fel ställe kan göra att din karriär helt uteblir. Jag har i en massa fall just hittat sånt här. Det som är gemensamt är att jag tror inte någon av artisterna fattade att det var det nej:et som satte bollen i rullning utför.

Dessutom att det var på ganska små triviala saker.

Att säga nej i ren lathet, nervositet eller okunskap är en ganska farligt grej att göra.


Friday, April 1, 2016

Nytt jobb!

Jag har vart lite frånvarande de senaste dagarna då jag har förhandlat om en ny position på ett större bolag i USA. Jag har vart över tre gånger de senaste halvåret på intervjuer. Det är tänkt att de ska lägga ned sitt Sverige kontor och jag ska driva Sverige delen i USA på plats.

Idag blev det klart, får inte gå ut med namnet, men från och med 1 Augusti så kommer jag ha min bas i Los Angeles vilket kommer bli otroligt spännande att jobba från USA. Det är en hel del praktiska saker som vi måste ta itu med. Vi kommer försöka ha kvar en plats i Sverige för att kunna jobba härifrån på vissa delar. Tyvärr kräver det att jag är i USA första året så Ulrika är kvar med hundarna de första nio månaderna sen får vi se vart vi läggar Musichelp i USA eller Sverige.