Sitter backstage och väntar på David Bowie tributen. Hade vart kul att vara på Scandinavian soul award och se om Adée vinner. Samtidigt måste åka 4:30 imorgon till Oslo för Bylarm.
Satt och kollade igenom min feed på Facebook och såg flera artister som i princip hittar på efterhands konstruktioner om varför de misslyckades med en viss sak. Det är hela tiden att de vart utbrända, tog ett stopp för att komma tillbaka till sin konstnärliga ådra. Etc etc.
Kan de inte bara säga som det är, de höll inte för trycket och släpper nu på hobbybasis? Är det så jävla skämmigt att misslyckas. Jag brukar dra upp en massa misstag som jag gjort. De är också tillrättalagda. På något sätt får man inte misslyckas.
No comments:
Post a Comment